Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Avgrundsdjup sorg när Lindas barn dog i magen

Linda Gabrielsson och hennes man Rickard hade bara några dagar kvar till förlossningen när det otänkbara hände. Barnet dog i magen. Tiden därefter präglades av svår sorg, men också av en lycka över att få ha träffat Benjamin. Trots att han aldrig ens hann bli en dag gammal.

Precis när Linda Gabrielsson skulle föda dog hennes son Benjamin i magen.Bild: Claudio Bresciani/TT
Den femte familjemedlemmen som ständigt är närvarande, exempelvis i samtalen vid middagsbordet eller under semestrarna, fast med den skillnaden att han är osynlig.
Så beskriver Linda Gabrielsson, 36, känslan av att ha förlorat ett barn sent i graviditeten.
– Det var bara sex dagar kvar till förlossningen och det fanns inte i min tankevärld att något sådant här kunde hända, inte så här sent, säger hon.
Det var mitt i sommaren 2011 när Linda, som var gravid i 40:e veckan och väntade sitt andra barn, plötsligt vaknade mitt i natten.
– Jag sov oroligt och på morgonen kände jag inte några fosterrörelser. Men jag blev inte orolig, eftersom jag hade hört att barnet blir mindre aktivt nära förlossningen, vilket jag nu förstått inte stämmer, säger Linda Gabrielsson.
Samma morgon hade hon tid för en rutinkontroll på mödravårdscentralen. Men barnmorskan kunde inte höra några hjärtljud.
– Hon trodde att det var fel på utrustningen, så hon sprang efter en läkare som gjorde ett ultraljud. Då förstod jag att det var allvarligt, men tänkte ändå att allt var bra. Därefter följde några evighetslånga sekunder. Läkaren såg inte heller några hjärtrörelser och vad som hände sedan vet jag inte riktigt, eftersom jag har minnesluckor, men jag tror att jag skrek rakt ut i luften.
Linda Gabrielsson och hennes man fördes till Danderyds sjukhus utanför Stockholm där en annan läkare bekräftade dödsfallet. Där berättade de också att hon skulle bli igångsatt och att de, till deras hjälp, skulle få två av sjukhusets mest rutinerade barnmorskor.
Till en början ville hon inte alls föda fram barnet. I stället ville hon göra kejsarsnitt, men personalen sa att det var det enda alternativet och hon tjafsade inte emot.
– Dessutom blev det en väldigt utdragen förlossning. Men så här i efterhand är jag väldigt glad för det. Både för förlossningen och att det tog tid. För jag hann förstå och förlika mig på något sätt. Det blev som ett slags avsked till någon som jag ändå hade burit på och lärt känna under nio månader. Samtidigt var jag rädd och orolig och inte riktigt redo att möta mitt döda barn, men barnmorskorna var helt fantastiska och där fanns också en sjukhuspräst som var helt underbar, säger Linda Gabrielsson.
Sedan fick de umgås med Benjamin, precis som vilka föräldrar som helst.
– Benjamin såg lugn och fin ut och han var det vackraste vi hade sett. Han vägde fyra kilo och var 54 centimeter lång. Vi tog hand- och fotavtryck och en sjukhusfotograf tog bilder av honom, säger Linda Gabrielsson.
Allt detta, säger hon, var till stor hjälp i den sorg som följde.
– Vi hade honom hos oss hela tiden. Vi var tillsammans tretton timmar. Men ju längre vi stannade, desto svårare blev det att lämna honom. Benjamins äldre syster, Eleonora som då var fem år gammal, var också där. Hon klappade och stoppade om honom, så det blev trots allt en väldigt fin stund och ett fint avsked.
Därefter följde begravningen – och en tid av svår sorg och saknad efter ett barn de aldrig hann se växa upp. Varför Benjamin plötsligt dog, vet de inte. Men bara tre månader senare blev Linda Gabrielsson gravid igen och nio månader senare föddes Mikaela, som i dag är sex år gammal. Till sin hjälp fick hon samma barnmorskor som förlöste Benjamin.
– Sorgen som följde blev verkligen avgrundsdjup, men jag skulle inte vilja ha det ogjort. För jag känner en sådan lycka över att ha fått träffa Benjamin och över att jag är hans mamma. Jag minns fortfarande hur han luktade och hur han kändes i min famn. För jag älskar ju honom lika mycket som mina två andra barn. Och precis som våra andra barn finns han alltid med oss, jämt. Även om han inte syns.
Linda Gabrielsson är i dag styrelseledamot i stiftelsen Spädbarnsfonden, som arbetar för att sänka dödstalen bland spädbarn.

Skillnader i dödfödslar över landet

Risken för att ett barn dör i magen är betydligt högre i Östergötland, än i Stockholm. I Sverige, som länge har varit bäst i världen på att förhindra dödfödsel, har läget försämrats och Sverige ligger numera långt efter flera andra länder.
På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen utrett risken för dödföddhet. Det vill säga att ett barn föds utan livstecken efter den 22:a graviditetsveckan. I det här arbetet har Karin Källén, utredare på Socialstyrelsen och professor i klinisk epidemiologi vid Lunds universitet, och kollegan Anastasia Nyman jämfört alla regioner och landsting med Stockholm, som är det största landstinget.
– Då ser man tydligt att det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan olika regioner, även om man tar hänsyn till olika riskfaktorer. På så sätt ser man att risken för dödföddhet i exempelvis Region Skåne är 25 procent högre än i Stockholm, säger Karin Källén.
I Östergötland är den 50 procent, medan den i Västra Götaland är 30 procent högre, jämfört med Stockholm.
Varje år föds mellan 115 000 och 120 000 barn i Sverige. I snitt föds fyra döda barn per 1 000 födda.
Men för varje förälder är ett dödfött barn en katastrof. Dessutom har andelen barn som föds utan livstecken inte minskat de senaste tio åren. Från att nästan ha haft lägst risk för dödföddhet i hela världen, har Sverige halkat efter, inte minst jämfört med våra grannländer där risken att drabbas är betydligt lägre.
Sammantaget visar Socialstyrelsens rapport att sjukvården kan göra mer för att minimera risken ytterligare.
– Det finns möjlighet till förbättring, säger Karin Källén.
Forskning har identifierat en rad faktorer som ökar risken för dödföddhet, som eventuell övervikt eller fetma (hög BMI) hos mamman, tidigare missfall, om mamman är född i Mellanöstern eller i Afrika söder om Sahara, eller om mamman har låg utbildning.
– Kvinnans ålder påverkar också, framför allt om det är första barnet. Då är det nästan ett linjärt samband. Ju äldre kvinnan är, desto högre är risken, säger Karin Källén.
Vad kan landstingen göra annorlunda?
– De regionala skillnaderna visar att det borde gå att göra mer. Sjukvården kan bli bättre på att identifiera riskgraviditeter eller informera bättre om riskfaktorer. Ett annat förslag är att ta fram ett kunskapsstöd om dödföddhet till hälso- och sjukvårdspersonal, med särskilt fokus på bland annat blodprovsanalyser och tillväxtmätning, säger Karin Källén.
Vad är ett rimligt mål?
– Stockholm, som har många äldre förstföderskor och många som är födda söder om Sahara, har 3,3 dödfödda per tusen födda barn. Det kanske är ett rimligt mål, även om Finland bara har 3,0, säger Karin Källén.
Fakta

Därför dör barn i magen

Varje år föds i snitt fyra döda per 1000 födda barn i Sverige. Risken för dödföddhet ökar om mamman:

• Har högt kroppsmasseindex (BMI), det vill säga är fet eller överviktig.

• Är född i Mellanöstern eller i Afrika söder om Sahara.

• Är äldre, framför allt om det är första barnet.

• Har låg utbildningsnivå.

• Har haft flera tidigare missfall.

Trots forskning är kunskaperna om varför barn dör under graviditeten dåliga. I 40 procent av fallen, internationellt sett, vet man inte varför barnet dör i magen. Möjliga orsaker kan vara:

• Moderkakan lossnar från livmodern.

• Infektioner.

• Moderkakan fungerar dåligt från start.

• Missbildningar.

• Sjukdom hos mamman.

Källa: Socialstyrelsen

En tidigare version av denna text innehöll en missvisande uppgift om risken att föda ett dött barn.
Gå till toppen