Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Får Boxholm flytta ända upp till Östersund?”

Konsumenterna behöver kunna lita på mat som har en geografisk identitet. Politikerna måste agera, skriver Urban Laurin, landsbygdsdebattör och måltidsinspiratör.

Varifrån skulle Saxtorp svamp få sin svamp om inte från skånska Saxtorp?Bild: Britt-Mari Olsson
Boxholm är namnet på en tätort och kommun i Östergötlands län. Är det verkligen rimligt att låta denna östgötska kommun flytta till Östersund i Jämtland? Det är i alla fall vad Arla avser att göra. Är det acceptabelt att matindustrin får använda geografiska beteckningar precis hur som helst?
I Boxholm har man gjort ost sedan 1890. Ostarna ystas på mjölk från gårdar inom fem mils radie. Ostarna har en stark lokal identitet, just från Boxholm; inte från Östersund. Intresset för mat med geografiskt ursprung, med identitet av en plats, ökar snabbt. En del försöker få EU:s godkännande för ursprungsbeteckning. Kalix Löjrom är godkänt och det mest kända i Sverige. Andra arbetar med egna ursprungsmärkningar.
Smaka på Skåne är ett exempel på regional ursprungsmärkning där än så länge producenterna Bondens Bästa, Brygghuset Finn, Grönalunds Bi & Musteri, Nablus Mejeri, Skånsk chili, Österlenkryddor, Petersborgs gård, Kabbarps trädgård och Saxtorp svamp finns med.
Varumärket Smakriket har Skåne som ett av sina smakriken, och lyfter fram Soldattorpets Mejeri, Öspab fruktodling, Bjärhus och Nordisk Råvaras skånska odlare som sina skånska flaggskepp.
Allt fler konsumenter vill veta varifrån maten kommer. Men idag kan vi inte lita på matens geografiska namn. Tvärnöskinka kommer inte från Tvärnö, utan är gjord av tyska grisar i Tyskland. Ostarna Ockelbo Röd, Svart och Blå kommer inte från Ockelbo utan från andra länder. Lönnebergaskinka tillverkas i Malmö. Bollnäsfil tillverkas i Gävle.
Spendrups säljer ölen Mariestads, Melleruds och Norrlands Guld, som görs i Grängesberg. Kopparbergs bryggeri säljer Sofiero som tidigare gjordes i Laholm och Fagerhult, men båda ölen görs i Kopparberg. Varumärket fäbod ägs av Melkers Chark som aldrig har haft en fäbod. Produkterna från Fjällbrynt har flyttat från Östersund till Stockholm, där det inte finns några fjäll.
Så Arla vet att man kan använda namn från orter precis som man vill i Sverige. Men ska konsumenterna kunna lita på mat med geografisk identitet, så ställs frågan på sin spets med Boxholms ost. Får dessa klassiska ostar, med identitet från de lokala bönderna och de unika förutsättningar som finns i Boxholms mejeri, flytta till Östersund finns inte några gränser för missbruk av geografiska namn.
Det är hög tid att våra politiker och ansvariga myndigheter börjar sätta ned fötterna. Ska mat med känslan av en plats bli att lita på, så är det inte rimligt att Arla får ta med sig Boxholm till Östersund.

Urban Laurin

Urban Laurin är landsbygdsdebattör och måltidsinspiratör.
Gå till toppen