Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mats Skogkär: Springnota möts med springnota.

Arbetslöshet drar upp kommunernas kostnader för försörjningsstöd.Bild: Bertil Ericson / TT
Det blir lätt snärjigt när ett nytt år närmar sig. Så mycket som ska falla på plats innan Mikael Persbrandt läser Tennysons Nyårsklockan på Skansen.
För Malmö stads arbetsmarknads- och socialförvaltning pekade prognoserna mot ett budgetunderskott på 160 miljoner kronor under 2018. Nu gällde det att i görligaste mån och i en kamp mot klockan undvika en upprepning 2019.
Lösningen: att snabbt som bara den slussa in nyanlända och långtidsarbetslösa på extratjänster, en arbetsmarknadsåtgärd där staten via Arbetsförmedlingen står för hela lönekostnaden. Den möjligheten skulle försvinna vid årsskiftet.
Malmö hoppades på så sätt kunna spara närmare 50 miljoner på kostnaderna för försörjningsstöd.
I Stadshuset jobbades det snart lika flitigt som i tomtens verkstad på lillejulafton. Målet var att få fram 500 extratjänster under årets två sista månader. Det blev 283 varav 245 tillkom i december.
Det gick med sådan fart att det inte var klart var alla dessa extratjänster skulle finnas. Fortfarande har ett hundratal personer inte fått komma ut på sina arbetsplatser ännu, i en del fall finns det inte ens några arbetsplatser att gå till.
Men alla får i alla fall sin försörjning via staten numera.
Kommunernas list övergår statens förstånd. Ibland.
Hälften av kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd går i dag till flyktingar och andelen väntas öka. Orsaken är dels att alltför få kan försörja sig själva när den tvååriga etableringsperioden är över, dels att det uppstår ett glapp mellan asylbeslutet och den tidpunkt då etableringsersättningen, som staten svarar för, börjar betalas ut.
Staten vältrar över kostnader på kommunerna. Enskilda kommuner försöker så gott de kan vältra tillbaka. Det är ett rätt ovärdigt taskspel som pågår.
Gå till toppen