Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Argumenten för en äldreomsorgsförsäkring är starka.”

En äldreomsorgsförsäkring skulle kunna leda till höjd kvalitet inom äldreomsorgen, skriver professor Per Gunnar Edebalk.

I dagsläget bor ungefär 165 000 åldringar hemma med hemtjänst och något mer än 80 000 bor på särskilda boenden.Bild: Gorm Kallestad
Ska vi klara en äldreomsorg på en hygglig nivå framöver kommer det att krävas mer resurser. För att behålla dagens nivå i välfärden och med samma personaltäthet skulle gapet mellan kostnader och intäkter öka till 43 miljarder kronor år 2022, bedömer Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, i sin senaste ekonomirapport. Det demografiska trycket, som uppstår med betydligt fler gamla och omsorgsbehövande, kommer att öka.
Den svenska äldreomsorgen finansieras i allt väsentligt med kommunala skatter och statsbidrag. Men riktade statsbidrag, exempelvis till äldreomsorg, undergräver det kommunala självstyret och försvårar ett kommunalt ansvarstagande för helheten, menar SKL.
Ett annat och alltmer uppmärksammat problem är att äldre endast har svaga rättigheter till omsorg. Sedan början av 1990-talet har äldreomsorgen trängts tillbaka. År 1992 hade cirka 270 000 åldringar hemtjänst i eget boende och omkring 120 000 bodde på särskilda boenden. I dagsläget bor ungefär 165 000 hemma med hemtjänst och något mer än 80 000 bor på särskilda boenden. Äldreomsorgen har bland annat trängts ut av verksamheter som har starkare rättigheter, exempelvis de rättigheter som funktionsnedsatta har enligt lagen om stöd och service, LSS. Men äldre omsorgstagare har också funktionshinder.
Att stärka äldre omsorgstagares rättigheter är önskvärt och nödvändigt. En möjlighet kunde vara att införa en äldreomsorgsförsäkring. Utomlands finns redan omsorgsförsäkringar bland annat i Tyskland och Japan, och frågan har diskuterats i Sverige något mer än tjugo år. Mycket av debatten handlade i början om höga framtida kostnader för äldreomsorg i samband med att den stora fyrtiotalistgenerationen skulle bli omsorgsberoende. Det talades om fondering i form av ”generationsfonder”, som skulle bidra till finansieringen av den framtida äldreomsorgen. Debatten dödades snabbt av dåvarande socialministern Lars Engqvist (S).
Nya framstötar kom omkring år 2010, men då med delvis annan utgångspunkt. Nu pekade man på ett växande finansieringsgap, till viss del betingat av den demografiska utvecklingen men framför allt av växande framtida anspråk på äldreomsorg. Det sågs som självklart att en äldreomsorgsförsäkring skulle passa in i den ”svenska modellen”, det vill säga med en solidarisk finansiering i likhet med övriga socialförsäkringar, och att en ”generationsfond” inte skulle behövas. En möjlig äldreomsorgsförsäkring skulle finansieras med en avgift som är en proportionell ”öronmärkt” skatt. Det skulle då ske en skatteväxling, det vill säga en motsvarande minskning av kommunalskatten. En äldreomsorgsförsäkring är alltså en ny form för finansiering av äldreomsorgen.
Framstötarna kring 2010 ledde till att socialdepartementet började arbeta med direktiv till en offentlig utredning. Detta arbete avstannade dock efter ingripande från det då moderatstyrda finansdepartementet.
Vilka skulle fördelarna vara med en äldreomsorgsförsäkring? En socialförsäkring skulle ge äldre starkare rättigheter till omsorg än den socialtjänstlagen ger dem idag. En äldreomsorgsförsäkring, med en starkare rättighet för de äldre, skulle även kunna hindra en utträngning av äldreomsorgen.
En försäkringsavgift är sannolikt också enklare att höja om man i framtiden vill förbättra just äldreomsorgens standard. Att istället höja skatter eller statsbidrag för att finansiera framtida äldreomsorg skulle inte ge några garantier för att pengarna kommer äldreomsorgen till del.
En äldreomsorgsförsäkring skulle kunna leda till höjd kvalitet inom äldreomsorgen. Med dagens system bestraffas i praktiken de kommuner som erbjuder en mycket bra äldreomsorg och vilka det kan vara attraktivt att flytta till. Dessa kommuner får bära kostnaderna för omsorgsbehövande äldre människor som flyttar dit, men de får inte några märkbart nya intäkter. Med en försäkring kan de gamla ta med sig sina pengar och svarar då för en intäkt till de kommuner dit de flyttar. Detta kan ge kommuner incitament att erbjuda en bra äldreomsorg.
Argumenten för en äldreomsorgsförsäkring är tveklöst starka. Det har givetvis funnits motargument. Ett har varit att en försäkring skulle bli en ”gökunge”, alltså att den starkare rättigheten skulle utnyttjas med höga kostnader som följd. Mot detta argument kan anföras att en sådan utveckling bland annat beror på vilka självrisker som byggs in, och hur biståndsbedömningen kommer att organiseras. Ett annat argument är att äldreomsorgen utvecklas bäst om den får konkurrera med andra kommunala verksamheter. Mot detta kan anföras att i den konkurrens som varit de senast 25 åren har äldreomsorgen stått sig slätt på grund av sina svaga rättigheter.
Det har i olika sammanhang förts fram att den svenska staten borde utreda frågan om en äldreomsorgsförsäkring. Regeringar av olika kulör har emellertid vägrat utan att offentligt ha lämnat några motiveringar. Varför finns detta motstånd?

Per Gunnar Edebalk

Per Gunnar Edebalk är professor i socialt arbete på Socialhögskolan vid Lunds universitet.
Gå till toppen