Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: ”L måste välja av vilka de vill kallas svikare.”

Att styra Sverige som Torkild Strandberg (L) styr Landskrona, med SD-stöd, fungerar inte.Bild: Mikael Brandt
Liberalerna i Malmö har kallats ”svikare” för att de bröt alliansens sammanhållning och bildade ett lokalt mittenstyre tillsammans med Socialdemokraterna.
I en debattartikel i tidningen skriver Malmöliberalerna om den liberala politik de anser sig kunna få igenom i kommunen. De lyfter fram skolfrågor, funktionsrätt, miljö och stadsbyggnad. Samt mänskliga rättigheter, bland annat kamp mot hedersförtryck.
Det betyder inte att Malmöalliansen aldrig kan återuppstå. Både i kommunpolitiken och rikspolitiken finns en alltför statisk syn på politiskt samarbete. Det vore tvärtom märkligt om den allians som formades 2004 skulle ha relevanta politiska svar även 2019. Som om den inte bestod av fyra olika partier, som om inte världen förändrats på 15 år.
Liberalerna är ett av de mindre partierna i fullmäktige i Malmö. Några mil norrut är läget ett annat. I Landskrona har kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) en unik ställning. Liberalerna är största parti och styr tillsammans med Moderaterna och Miljöpartiet och med Sverigedemokraternas stöd.
I en intervju nyligen i tidningen säger Torkild Strandberg att han, trots framgångarna i Landskrona, inte skulle vilja bli partiledare eftersom han skulle ”löpa en överhängande risk att bli borgerlighetens Juholt”.
Det tyder på insikt och klarsyn. Men han är en av de skånska liberaler som kräver att L inte ska släppa fram, eller samarbeta med, en S-ledd regering. Men om Torkild Strandberg tror att en M-ledd minoritetsregering skulle kunna behandla SD ungefär som han själv behandlar partiet i Landskrona, är det just klarsyn han saknar.
Om man bortser från att det borde vara ideologiskt främmande för en liberal att stödja sig på SD, så är styrkeförhållandena helt olika i Landskrona jämfört med i riksdagen. Det är också det politiska ansvaret.
I en intervju i Dagens Samhälle förklarar SD:s kommunalråd i Landskrona, Stefan Olsson, att han är nöjd med det mesta i relationen till Torkild Strandberg och hans parti. Bortsett från flyktingfrågor där Olsson tycker att Strandberg är för slapp mot Migrationsverket och staten.
Varken Landskrona eller någon annan kommun bestämmer över landets flykting- och invandringspolitik. Det ansvaret ligger hos riksdag och regering. Men det är SD:s viktigaste fråga och därför kommer SD aldrig att bli tama knapptryckare åt en M-ledd minoritetsregering.
På söndag håller Liberalerna partiråd. L måste välja av vilka de vill kallas svikare. Samma val måste Centerpartiet göra. Det borde vara enkelt för politiker som ser till kärnan i liberal politik. Det går inte att backa från löften om att inte samarbeta eller stödja sig på SD, på ett parti som är nationalistiskt och populistiskt och inte har samma syn på vare sig mänskliga rättigheter eller EU-medlemskap.
Men L och C borde titta även på andra frågor. Framför allt klimatpolitiken där M och KD i sin budget, som gick igenom med SD:s stöd, visade att för dem är klimatet ingen prioriterad fråga.
Sedan är det jämställdheten. Ska det bli vårdnadsbidrag i KD-tappning, kanske kombinerat med lite naggande i föräldraförsäkringen som vissa M-politiker vill?
Låt L i Malmö visa vägen mot en mittenregering. Landskronamodellen fungerar inte.
Gå till toppen