Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Tror föräldrarna att deras barn har blivit självlysande?

Det är viktigt att synas på cykeln när det är mörkt ute. Det skriver Jonas Ljungberg om.Bild: Roland Bengtsson
När jag läser Kalle Linds träffsäkra kåseri om att cykla i Malmö (5 januari), tänker jag på förra årets mörkaste dag, vintersolståndet. Vid åttadraget trampar jag cykeln från västra Malmö mot Lund. I kolmörkret hinner jag upp och skymtar några mörkklädda varelser på cyklar utan vare sig belysning eller reflexer och med svarta barnsadlar.
Läs också En cykeltur i Malmö får mig att känna mig levande
”Måste vara tomma”, tänker jag innan jag kör förbi, men icke, där sitter små guldklimpar. I varje fall tycks föräldrarna tro att deras ungar är självlysande, för annars skulle de väl inte ge sig ut på det viset, i mörker och regn? På det tättrafikerade cykelstråket genom stan är cyklar med belysning i minoritet. Även lådcyklar, lastade med barn, kommer farande utan belysning fast de av farten att döma verkar elektrifierade.
Vad har nu detta med Kalle Linds kåseri om de usla cykelbanorna att göra, alla vet väl att Malmös cyklister kör hur som helst? Kanske det finns ett samband. Cykelbanorna följer filosofin från Jan Svärd, som kom på att man kunde markera vad som är cyklarnas revir med klarblå färg. Detta var ett framsteg på 80-talet, när fortfarande det mest planerades för bilarnas framfart. Men det håller inte idag, med så många fler cyklar, med vågen av elcyklar och med ambitionerna om att vara en cykelstad. Med cykelbanor dragna utan systematik, helt oberäkneliga och bristfälligt underhållna, så är det bara naturligt att cyklisterna också hittar sina egna speciallösningar. Trafikregler funkar inte med sådana cykelbanor.
Någon lösning? Lär av cykelbanorna i Köpenhamn. En del kan dock göras omedelbart, eller i varje fall innan det grönskar, till exempel beskära buskarna i stans förmodligen mest trafikerade cykelkorsning, Kungsgatan-Kaptensgatan. De är nu två och en halv meter höga och ger noll sikt (trafikförordningen stipulerar inte högre än 80 centimeter). Dessutom vore det inte fel med lite razzior med bötfällning av cyklister som kör utan lyse i mörkret. Ja men visst, lite razzior med indragna körkort för rödljuskörningar behövs också. Det finns åtskilliga korsningar i stan där det säkert handlar om närmare hundra fordon som kör mot rött – i timmen. Effekten mångfaldigas om polisen efteråt meddelar medierna resultatet – inte tvärtom att som brukligt annonsera i förväg utan resultat! Okej, polisen har annat att göra än jaga cyklister och rödljuskörare. Men fler än jag tänker säkert: kan de inte ens få cyklister att använda lyse och bilister att stanna vid rött, varför skulle då…

Jonas Ljungberg

Mångårig cykelpendlare på spaning efter en cykelbana med flyt, och med dubbla lampor (minst en ska funka)
Gå till toppen