Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Diskrimineringen mot sydostasiater är ett problem som sällan debatteras

Jag vill med stolthet säga att jag är född i Thailand och önskar att det jag valt att berätta kommer att kunna vara till hjälp för att sträva efter ett samhälle där diskriminering mot asiater aktualiseras och minskar, skriver Benja Dahlgren.Bild: Sakchai Lalit
– Så vart kommer du ifrån då?
– Jag är född i Thailand, men blev adopterad till Sverige när jag var ett och ett halvt år gammal, svarar jag som om det vore inövat.
– Aha! Då har du en kuk mellan benen alltså? Haha.
Han flinade och jag bara stod där som en stum handlingsförlamad pinne. Vad skulle jag ha svarat honom? ”Nej min könsidentitet är tjej och tjejer bär ju oftast på det kvinnliga könet vagina”? Jag visste att han associerade det manliga könsorganet till mitt födelseland Thailand och möjligtvis de ladyboys som kan förknippas med landet, alltså manliga transpersoner.
Han ville säkert vara rolig men frågan gjorde mig inte full i skratt precis. Jag kände mig onekligen förnedrad och önskade att jag kunde försvinna från den där födelsedagsfesten där jag knappt kände någon så fort som möjligt. En tjej som stod bredvid och hörde allt tog mig åt sidan, tänkte att hon skulle säga några stödjande ord men istället hävde hon ur sig ”strunta i honom, men det är ju så man brukar tänka om man träffar en tjej från Thailand”. Jag blev mer stum än innan om det ens var möjligt.
Är det verkligen så människor ser på thailändska kvinnor generellt? Efter denna händelse har jag haft starka funderingar över diskriminering mot asiater, sydostasiater specifikt ifall jag utgår ifrån mig själv. Denna diskriminering existerar inte i debatten och anses inte problematisk i samhället. Varför är det så? Det känns snarare som det är mer accepterat att skämta på asiaters bekostnad eftersom det i många fall saknas kunskap.
Jag har vid andra tillfällen varit med om händelser där folk har retat mig på grund av mitt thailändska utseende. När jag en dag i femton års ålder satt på McDonald’s tillsammans med min vän som gick iväg för att beställa, hörde jag plötsligt hur ett gäng tjejer med skandinaviska utseenden sneglade och blängde åt mitt håll. De garvade och började göra de typiska ”ching chong”-ljuden med stereotypisk brytning, samtidigt som de gjorde ögonen smala med sina fingrar. Jag kände mig genast obekväm och illa till mods.
Hur skulle jag ha försvarat mig? Suttit och gjort ögonen så stora som möjligt och talat överdrivet grov skånska? Jag satt bara tyst och tittade ner i bordet tills min vän kom tillbaka. Jag minns att jag skämdes efteråt. Deras hån i syfte att förnöja sig själva är än idag inpräntat i mitt minne.
Diskriminering mot asiater handlar egentligen inte om hur de framställs i samhället, utan hur samhället hanterar framställningen. Enligt min uppfattning kan asiatiska karaktärer i filmer vara humoristiska snarare än diskriminerande, även om karaktärerna oftast är av överdriven stereotypisk prägel.
Det kommer alltid finnas en så kallad ”fine-line” kring vad som anses diskriminerande och humoristiskt, men låt inte humorn användas för att göra människor till åtlöje i det verkliga livet. Problematiken ligger alltså inte i hur asiater framställs i exempelvis film, reklam och på bild, utan hur människor använder det i syfte att håna någon annan.
Jag vill med stolthet säga att jag är född i Thailand och önskar att det jag valt att berätta kommer att kunna vara till hjälp för att sträva efter ett samhälle där diskriminering mot asiater aktualiseras och minskar. Nu.

Benja Dahlgren

Benja Dahlgren är 19 år och bor i Höllviken. Hon pluggar till körkort och skriver på diverse texter. Till våren tänker hon börja studera på Lunds universitet.
Gå till toppen