Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Banditsagor kan bättre än så här

Banditsagors senaste uppsättning är ett exempel på en kostnadseffektiv modell där fria grupper byter uppsättningar med varandra. Men resultatet blir lite för mycket av en föreläsning, skriver Boel Gerell.

"Oknyttsförvaltningen informerar!" spelas bland annat på Dunkers kulturhus 25/1 och 27/1 och på Klostergårdens bibliotek i Lund 28/2.Bild: Amanda Lindblad

Oknyttsförvaltningen informerar!

Efter ett koncept av Skuggteatern, Umeå. Regi: Emil Nilsson Mäki. Rekvisita: Peter Mollwing. Kostym: Frida Allberg. Medverkande: Oskar Stenström.

Banditsagor, Rosengårdsbiblioteket, Malmö 17/1

En skylt utanför Rosengårdsbiblioteket i Malmö aviserar att biblioteket kommer att vara stängt under ett par dagar, på grund av skadedjursbekämpning. En händelse som ser ut som en tanke, eftersom en inspektör i heltäckande skyddsmundering och hjälm redan är på plats.
Men det ska snart visa sig att oknyttsinspektören Valter Hansson Skoog (Oskar Stenström) har en annan strategi för att komma till rätta med de små varelserna som parallellt med skadedjuren gömmer sig i bibliotekets tak och väggar. Hellre än bekämpning förespråkar han en handlingsplan som går ut på att skapa goda relationer med oknytten.
Som att tala lite tystare när de sover exempelvis. Ge dem lite mat och överse med deras små hyss, när de förvandlar en strumpa eller vante till en sovsäck. Samma sak gäller tomtar och troll som också är missförstådda och inte riktigt får den plats och den roll de förtjänar i det moderna samhället.
Konceptet till ”Oknyttsförvaltningen informerar!” har den fria gruppen Banditsagor hämtat från Skuggteatern i Umeå, vilket låter sig anas i diabilderna som en av de gästande förskolepedagogerna sätts att sköta. Det står dessutom klart rätt snart att referenserna till storskog, snö, tomtar och troll inte är självklara för förskolepubliken från Rosengård.
Uppsättningen är ett exempel på en extremt kostnadseffektiv modell, där fria grupper byter uppsättningar med varandra och scenografin och ensemblen reduceras till ett minimum. Och samtidigt som Oskar Stenström gör vad han kan för att kittla barnens fantasi och väcka lusten att se på världen med nya ögon liknar resultatet mer en animerad föreläsning än ett stycke scenkonst.
Läs också Den fria kulturen tar stryk när Region Skåne skär ner
Bra nog, i sig. Men inte i stället för. I tidigare egenproducerade uppsättningar har Banditsagor visat att de har kapacitet att ge barn och unga scenkonst med politisk nerv och angelägenhet utöver det vanliga. Låt oss hoppas att de får fortsätta att göra det.
Gå till toppen