Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Wimans blogg

Max Wiman: Självklart har ett förändrat MFF framkallat besluten

Nja, en sak kan vi väl enas om. Det är inte bara så att det kommit tankar flygande till både Olof Persson och Jens Fjellström att de plötsligt vill göra något annat så där helt utan anledning.

Fjellström är ju faktiskt ganska tydligt kritisk när han nu lämnar Malmö FF. För lite kreativitet, för mycket maskin. Inget genomslag för sin personlighet. Vi ska också komma ihåg att han tog jobbet för att han var intresserad av testa av en tränarframtid, men till slut hamnade han alltså inlåst i tv-rummet - nästan som när han jobbade för tv.
Läs mer: Fjellström lämnar MFF: ”Jag längtar efter att få vara Jens lite mer”
Vi har resonerat kring hur Olof Perssons roll förändrades i höstas och självklart har det påverkat hans beslut att lämna MFF. Jens Fjellströms roll förändrades ju också från att ha varit en del av verksamheten på planen också, till ett rent redigerings- och videoarbete.
Läs mer: Fjellström: ”I min nuvarande roll är jag mer som en maskin”
Men vad är rätt och vad är fel? Svaret är sällan enkelt.
Jag minns att det var en hel del som tyckte att det blev för mycket "kompisgäng" över MFF-staben ett tag - Olof Persson, Daniel Andersson, Jens Fjellström och Jonnie Fedel har ju en spelarhistoria ihop i olika konstellationer, det har vuxit fram personlig vänskap mellan några av dem. Kritiken framfördes av en del supportrar.
Malmö FF är på väg upp på en ny nivå i fotbollens Europa, det kan vi väl ändå säga. Det är åtminstone ju en klart uttalad målsättning och med avancemanget i Europa League och de två CL-gruppspelen i bagaget har ju väldigt mycket hänt.
Tränaren Uwe Rösler kom in och skapade resultat, det lär ingen kunna förneka. Han gjorde inte alla glada, det har muttrats en del i spelarleden också vad jag förstår. Så blir det ju alltid när maktspelet förändras. Flera äldre spelare har ju också ärligt omvittnat - men uttryckt det som positivt förstås - att det är tuffare att vara spelare i MFF i dag, rent fysiskt och kravmässigt.
Uwe Rösler har ett rätt bra förhandlingsläge om vilka krav han vill ställa, det kan ju heller inte förnekas. Det innebär inte att jag tror att han konkret begärt att några ska sluta - men förändrade roller och uppgifter kan ju tala för sig själv ibland. Men det är en balansgång för sportchefen Daniel Andersson att inte låta Rösler ta över för mycket.
Tajmingen att Fjellström väljer att ge sitt besked nu och inte när säsongen var slut, är ju möjligen också ett tecken på att det hänt saker i ledarrummet när truppen återsamlades.
Både Olof Persson och Jens Fjellström har visat mycket ljusblått hjärta förstås tidigare. Förankringen i historien är långtifrån oväsentlig. Att de alltid haft MFF:s bästa för ögonen är förstås helt givet, jobbet har inte bara varit i en klubb. Det har varit i deras klubb.
Intressant är att när det svajade under Allan Kuhn så var det i mångt och mycket de assisterande som fick ta större roller. Riktigt så blev det kanske inte under Magnus Pehrsson.
En ny stab - för det måste vi ju snart kalla det, även om kontinuiteten i högsta grad finns kvar i form av Jonnie Fedel, Andreas Georgson och Daniel Andersson förstås - får samma tuffa resultatbedömning förstås.
Och om det en dag är så att Uwe Rösler försvinner på grund av för dåliga resultat eller tack vare för bra resultat, blir utmaningen aningen större. För då försvinner ju nästan garanterat också hans assisterande Rob Kelly och kanske även en ny analytiker - beroende på vem det nu blir.
Men det är en helt annan historia och framtidens historia kan vi ju tack och lov inte skriva än.
Gå till toppen