Idag börjar vardagen i riksdagen, äntligen.

Som nyvald riksdagsledamot har jag fått en ovanlig start på mitt uppdrag. Regeringsfrågan har överskuggat allt och mycket har fått anstå i väntan på att en ny regering tillsätts.

Oavsett vad man tycker om regeringsbildningen tror jag alla är överens om att det nu gäller att gå vidare och få i gång de reformer Sverige så desperat behöver. Att titta bakåt och sura hjälper ingen.

Med det januariavtal som slutits mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har flera bra steg tagits.

Centerpartiet har länge kämpat för en starkare och effektivare miljö- och klimatpolitik som nu blir verklighet genom bland annat att skatt på arbete byts mot skatt på föroreningar. Samtidigt har Centerpartiet fått igenom att äganderätten stärks för skogsägare och bönder i hela landet. Dessutom har Centerpartiet drivit fram flera stora och välbehövliga frihetsreformer, till exempel när det gäller hedersförtryck och på bostads- och arbetsmarknaden.

Jag är nu, som jag önskat, ledamot i utbildningsutskottet. Orsaken till att jag vill sitta i utbildningsutskottet är att jag vill kämpa för att varenda barn ska få en skolgång värd namnet, som ger dem förutsättningar att bygga sina egna liv.

Jag är riksdagsledamot för Malmö, en stad som har flera skolor där inte ens hälften av barnen lyckas ta sig genom grundskolan med behörighet till gymnasiet. För många betyder det att de istället går rakt ut i arbetslöshet och utanförskap. Och länge har både kommunen och staten sett mellan fingrarna med detta. Det provocerar mig.

En bra skolgång är avgörande för att barn och ungdomar från andra länder ska kunna integreras i Sverige. Viktigt är också att arbetsmarknaden reformeras så att det blir enklare att få ett första jobb. Därför har Centerpartiet drivit på hårt för att januariavtalet ska innehålla skrivningar om att Arbetsförmedlingen, a-kassan och arbetsrätten ska reformeras och förändras.

Kampen mot hedersförtryck är som jag ser det en avgörande del av januariavtalet och en fråga jag kommer att fokusera på som riksdagsledamot. För mig är det den enskilt största frihetskampen i Malmö där tusentals flickor lever under familjens och omgivningens förtryck.

Länge har svenska myndigheter och politiker varit tafatta och rädda för att gripa sig an hedersförtryck och hedersvåld. Januariavtalet skärper bland annat lagstiftningen. LVU, lagen om vård av unga, vässas så att möjligheterna att utan föräldrars samtycke ge insatser till unga ökar vid misstanke om hedersbrott. I skolorna ska arbetet mot hedersförtryck också öka. Men mycket är kvar att göra och jag har redan i min nya roll börjat verka för att få förändringar till stånd.

Som riksdagsledamot för Malmöborna anser jag att min viktigaste uppgift är att säkra att makthavare i Stockholm ser, hör och gör någonting åt Malmös problem. Malmö behöver Sverige för att lyckas. Och för Sverige är det viktigt att Malmö lyckas.Många nationella regler och lagar måste förändras för att stadens utmaningar ska lösas.

I dagens Malmö hamnar alldeles för många invandrare i utanförskap. Så måste det inte vara. Malmö skulle istället kunna vara ett exempel på hur bra integration leder till att både samhället oc människor utvecklas.

Jag hoppas kunna bidra till att fler Malmöbor får en bra skolgång, ett första jobb och ett liv i frihet. Det, om något, borde vara en självklar rätt för alla i Malmö - och Sverige.

Niels Paarup-Petersen (C) är riksdagsledamot för Malmö.