Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Thomas Millroth: Barndomens bilder bubblar upp

Thomas Millroth ser drömmar och mardrömmar leta sig upp till ytan i några konstnärskap.

Peter Wallström, "Ten seconds of forever".Bild: peter wallstrom

Peter Wallström, Galleri Ping Pong, Stora Nygatan 4, Malmö, t o m 2/2.

Peter Larsson, Martin Bryder Gallery, Nygatan 12, Lund, t o m 9/2.

Carolina Sandvik, KHM 1, Friisgatan 15, Malmö, tom 2/2.

Har barndomens bilder någon betydelse i den vuxna konstnärens verk? Syns det i så fall?
Jag tänker på hur Jan Håfström brukar hämta upp känslor och minnen från sina tidigaste teckningar. Där är varje upplevelse lika laddad och betydelsefull. Men viktigast av allt är känslan att stänga dörren om sig för att släppa loss både demoner och drömmar. Och för en stund känna sig som världens centrum.
Peter Wallström öppnar sin utställning på Galleri Ping Pong med ett ensamt skepp på fantasins skimrande hav. Inspirationen till hans nya målerisvit kommer från rockbandet Hawkwinds ödesmättade ”Ten seconds of forever”. Det märks på de starka emotioner som lyfter färglyriken i hans bilder. I bästa mening påminner det om pojkrumskonst som hämningslöst använder sig av symboler för att hitta rätt bland känslorna: klaustrofobiska rum, romantiska vyer och lån från surrealismen. Här handlar det inte om stil, det är gesten, det tillfälliga uttrycket som räknas.
Symbolerna i Wallströms målningar är maxade med längtan och lust. Men han fixar också samma undergångsstämning som hos Hawkwind genom att lämna målarduken tom: ”I thought of the long past that had led to / Now and never… Never…”
Det är samma kast mellan angst och dionysisk formlust som finns i tonårsteckningarnas värld. Ett myller av känslor, kroppar och magiska föremål.
Peter Larsson ställer ut på Martin Bryder Gallery.
På Martin Bryder Gallery frossar konstnären Peter Larsson i något liknande. Regler och god smak, vad är det? Ingenting är för banalt när han gör monstergubbar av sten à la turistsouvenirer, tecknar dansande spöken, klistrar mönster av pappersrester som fyller bilderna tills det flimrar för ögonen. Det här är bildorgier. Om det är smaklöst och stillöst spelar ingen roll bara det inte liknar något annat. Larssons direkta aktivistiska konstgrepp lyckas för det mesta.
Hos både Larsson och Wallström är bilderna halvt medvetna, halvt symboliska. Ett sätt att stänga dörren om sig i sitt eget rum.
Ur Carolina Sandviks animerade film "Paracusia".
Men i Carolina Sandviks animerade film "Paracusia", som visas på KHM 1, är bildrummet närmast klaustrofobiskt. Hennes naiva realism är långsam och malande. Titeln syftar på psykotiska störningar hos en i sig själv instängd och plågad människa. Till att börja med verkar filmen ganska banal. En kvinna sköter sina vardagssysslor i en liten lägenhet. Men när ljud hörs genom väggarna börjar en femton minuters marritt. Kvinnan borrar hål i väggen och kikar in på sin skrämmande granne som hon bara uppfattar i små detaljer: en tjock fot, muskelknippen.
Det blir bara värre och värre. För att fly bort diskar kvinnan eller knattrar på sin Olivetti. Och det är omsorgen om detaljerna som gör filmen till något mer än en vanlig skräckis. De äckligt igengrodda kastrullerna, den röda skrivmaskinen, stolar, bord, manushögen som växer. Tingen är delar av dramat. Och ljudspåret färgar av sig med isande klanger på varenda sak i det stängda rum som är något helt annat än barndomens trygga ensamhet.
Då du är ung ritar du enkla saker: stolar, bord, säng, tallrikar, rum, hus. Sådant du vill ta med dig; resten av livet kommer att handla om dem. Desto värre då föremålen sviker Sandviks kvinna. Hon knattrar förgäves på skrivmaskinen i flykten från mardrömmen samtidigt som disken växer i kapp med de meningslösa manushögarna. Det grå ljuset ligger tätt när hon försöker komma undan genom att krypa ner i sängen. Till sist rör hon sig inte fast det bultar på dörren.
Alla dessa drömmar, mardrömmar, arketypiska ting vi ärvt från våra tidigaste bilder finns hos Wallström, Larsson och Sandvik. Men det kanske är som Jan Håfström föreslagit att det ”mindre är ett försök att hålla kvar, minnas något tillbaka – än att slutligen kasta allt överbord”.

Helgtips

1. Marie Anderssons bok ”Grammatica Officinalis” är ett litet mästerverk med handgjort omslag från Matilda Plöjels Sailor Press. Missa den inte då ni besöker Anderssons utställning i Krognoshuset, Lund (t o m 10/2).

2. Ditte Ejlerskovs måleri är i ständig rörelse. Ta en tur till Köpenhamn och Galleri Specta, Peder Skrams Gade 13, för att se hennes nya utställning. Pågår till 16/2.

3. Elin Maria Johanssons installationer i ”Svärm” på Tomelilla konsthall. Pågår till 24/2.

Gå till toppen