Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Heidi Avellan: När politiken liknar en tv-såpa räddar Nancy Pelosi manuset.

Amerikansk politik är en källa till förundran. Vilka intriger! Vilka repliker! Vilken rollbesättning! Synd bara att det är på riktigt.

Nancy Pelosi.Bild: Andrew Harnik
Om amerikansk inrikespolitik vore en tv-serie så skulle det vara ett genidrag att skicka in en mäktig talman efter alldeles för många avsnitt med en självcentrerad och tyckmycken president som huvudkaraktär. Det skulle ge berättelsen en ny dynamik. Rollerna skulle bli tydligare och maktspelet mer spännande.
Men då måste denna talman vara speciell. Riktigt erfaren, gärna bortåt 80 år, med ett långt liv i politiken, van att stå rak i rampljuset, smart och modig. En som står upp mot presidenten och inte låter sig provoceras av hans utbrott.
Hard as nails borde hen vara. Helst en hon, en elegant kvinna. Det kunde bli en uppryckning för en story som först överrumplade, när presidenten från dag ett överutnyttjade sin makt och lekte med sanningen, men efter två år börjat trampa vatten.
Lyckligtvis är verkligheten underbarare än dikten. Lyckligtvis finns Nancy Pelosi.
En tv-serie behöver också avsnittskaraktärer, typer som kommer och går. Men också här är verkligheten svår att överträffa. Hade någon hittat på en del av männen kring presidenten så hade de väl strukits som för osannolika.
Ta Paul Manafort, kostymrik lobbyist, som haft ett finger med i politiska spel världen över: rådgivare åt en rad amerikanska presidenter, men också åt Ukrainas Viktor Janukovytj, Filippinernas Ferdinand Marcos och Zaires Mobutu Sese Seko. Manafort dömdes för skattebrott, fick strafflindring mot att tala, men har sedan dess hunnit ljuga för Robert Muellers Rysslandsutredning.
Minst likamånga skräddarsydda kostymer har Roger Stone – 400, sägs det – och dessutom Richard Nixon tatuerad mellan skulderbladen. Stone älskar politiska tricks, vintagekostymer och konspirationsteorier.
”Tror du osofistikerade väljare skiljer mellan underhållning och politik?”
Fast han har redan en alldeles egen film, Get Me Roger Stone (Netflix). Mannen som skapade politikern Trump greps i sitt hem i Florida förra fredagen anklagad för mened och övergrepp i rättssak. Så menar han ju att det är bättre att vara ökänd än okänd.
Också i en tv-serie kunde de lite mer vuxna i rummet, de som håller stånd mot det kaos som ständigt hotar när presidenten följer sina impulser, bara få lämna scenen. En försvarsminister som James Mattis, justitieminister som Jeff Sessions, stabschef som John Kelly, nationell säkerhetsrådgivare som HR McMaster och utrikesminister som Rex Tillerson.
Så var det presidenten själv, rollen som lätt fyller en säsong eller två med överraskningar både hemma och utomlands, som gör vänner till fiender och misstänks för udda kontakter.
Här kan en karaktär till, mycket motvilligt, tvingas in på scenen. En karaktär värd ett eget avsnitt:
Tolken.
Den 64-åriga tolken Marina Gross var det enda amerikanska vittnet på plats när Trump träffade Vladimir Putin i Helsingfors i somras. Mötet omgavs av stort hemlighetsmakeri, det fanns ingen agenda, ingen slutkommuniké, inga experter närvarande. Vad sades? Pressmötet blev en ren fars när Trump viftade bort sin egen underrättelsetjänsts uppgifter om rysk påverkan under presidentvalskampanjen.
Hemma i Washington yttrades hårda ord. Som ”förräderi”.
Tolken tiger.
Nu diskuterar demokrater att hennes anteckningar kunde krävas ut eller om hon kunde kallas som vittne. Extraordinärt, men det är också själva saken, resonerar demokraten Adam Schiff, som är ordförande i representanthusets underrättelseutskott.
Senaste avsnittet i såpan skulle handla om hur presidenten till slut tvingades öppna statsapparaten när flygplatspersonal inte längre hade råd att ta sig till jobbet för att de inte har fått lön.
En fin liten bild av hur budgetbråket – där presidenten krävt finansiering för muren mot Mexiko som Mexiko skulle betala – har fått USA att likna en kollapsad stat. Officiellt har partierna tid på sig till den 15 februari att komma överens om stärkt gränssäkerhet.
Då hade Nancy Pelosi hindrat presidenten från att hålla sitt tal till nationen. Det hålls traditionsenligt i representanthuset och där bestämmer talmannen – som sade nej och hänvisade till säkerheten, när nu presidenten stängt ner statsapparaten.
Stiligt. Pikant. Trump fick ge sig och högerdebattörer kallar honom nu den största mes som någonsin bott i Vita huset.
Tillbaka till Nancy Pelosi, eller … ”Nancy” som öknamnsmobbaren Trump säger, när han inte lyckats få till något elakt som Crooked Hillary för Hillary Clinton eller Pocahontas för senator Elizabeth Warren, som gjort gällande att hon har rötter i ursprungsbefolkningen.
Nancy. Alfahonan. En kvinna Trump inte lyckas hunsa i offentligheten. Kanske för att hon är äldre och riktigt rik och rentav mäktigare, på sitt specifika område. Eller bara smartare?
Men hur bra hon är mäts i om Demokraterna kan börja leverera på sina vallöften, inte bara stångas med Trump. Upptar han all hennes tid och energi så står han till slut som vinnare.
En tydlig intrig. En president med stort ego och tummen på Twitter. Kloka personer. Udda figurer. Massor av makt.
Det kunde bli en tv-serie. En bra tv-serie. Tyvärr så är det vardag och verklighet i Trumps USA.
Gå till toppen