Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Angelägen pjäs som greppar om för mycket

Marie Pettersson ser ”Upprorets poet” på Helsingborgs stadsteater.

Angelica Radvolt, Sara Zommorodi, Oldoz Javidi, Bahareh Razekh Ahmadi och Kristina Issa i "Upprorets poet" som spelades på Helsingborgs stadsteater 2/2. Spelas på Lunds Stadsteater 10/2.Bild: INES SEBALJ
”Jag ville bara ta min penna, försvinna ut i världen och vittna, vittna, vittna.” När den svenskiranska poeten Jila Mossaed en dag får besök av fyra beväpnade män som letar igenom hennes hem efter förbjudna böcker förstår hon att hon inte längre kan leva och verka i Iran.
Händelsen återberättas i föreställningen ”Upprorets poet”, som primärt handlar om den ikoniska iranska poeten Forough Farrokhzad (1935–1967), men som också väver in delar av
Jila Mossaeds liv och verk, Mossaed som tillsammans med regissören Rebecca Örtman skrivit manus till pjäsen.
I Sverige har Forough Farrokhzads poesi inte fått något större genomslag men i Iran har hon kultstatus och betraktas som en av 1900-talets viktigaste poeter. I uppsättningen träder bilden av en stark kvinna fram, som vägrar leva inom de hårt satta ramar som hennes samtids Iran utgörs av. På scenen åskådliggörs ramarna av själva skådeplatsen, en svart kub med skarpa, neonfärgade gränser som bara sällan passeras. Forough (som hon ofta kallas, bara vid förnamn), spränger dem dock ideligen, genom att skilja sig, klä sig utmanande och, inte minst, skriva gränsöverskridande poesi: ”Jag vill inte försvinna i ett kök!”, utbrister hon förtvivlat.
Pjäsens kollektiva berättande, där fem olika skådespelare gestaltar Farrokhzad, förstärker känslan av att berättelsen inte bara gäller henne eller Mossaed eller Iran, utan alla kvinnor som lever i patriarkala samhällen.
Skådespelarinsatserna är fantastiska – inte minst Angelica Negin Radvolt gör en rapp tolkning av rollen, medan Oldoz Javidi framstår som ett komiskt geni –, musiken är överväldigande och Kristina Issas sångröst går in i själen.
Samtidigt upplever jag ett olyckligt glapp mellan allvaret i de kamper som både Farrokhzad och Mossaed tvingats föra och föreställningens farsartade ton, ett glapp som hade behövt överbryggas, fyllas med svärta eller åtminstone med svart humor: när det mörka väl framträder känns det inte alldeles underbyggt. Och även om poesins kraft flera gånger poängteras – ”orden är som oceaner, kraften är gigantisk”, utbrister föreställningens Mossaed i Bahareh Razekh Ahmadis tolkning – kan jag inte fullt ut känna det. Jag ville haft mer av något: mer poesi, mer av Jila Mossaeds berättelse och språk eller större fördjupning av Forough Farrokhzads liv och verk – ja, deras historier hade förstås var och en för sig räckt för en pjäs. Kanske hade föreställningen här behövt välja väg: ”Upprorets poet” famnar om för mycket för att få fram ett riktigt djup.
Angelica Negin Radvolt, Sara Zommorodi, Bahareh Razekh Ahmadi, Oldoz Javidi och Kristina Issa i "Upprorets poet" som spelades på Helsingborgs stadsteater 2/2 och fortsätter till Lunds Stadsteater 10/2.Bild: Ola Kjelbye
Gå till toppen