Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lyckat trots falsk varubeteckning

Henrik Halvarson blev tagen av allvaret i HSO:s konsert i dödens skugga.

Cecilia Castagneto, kvällens dirigent.Bild: Alexander Basta

HSO

KONSERT · KLASSISKT. David Bergström, violin; Cecilia Castagneto, dirigent. Helsingborgs konserthus 3/2.

Tematiseringen av årets säsong hos Helsingborgs symfoniorkester har som bekant inte fallit publiken i smaken. Man har inte på långt när lyckas locka ny publik i den omfattning som de gamla abonnenterna har hoppat av. Trots ett populärt verk som Tjajkovskijs "Pathétique" gapade väldigt många platser tomma vid söndagens konsert.
Men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur man hade lanserat konserten. Under titeln "Röd mässa" och med en bild av Pierrot med ett baseballträ över axeln gavs en inramning som inte alls stämde med den musik som spelades på konserten.
En bättre rubrik hade varit "I dödens skugga" med tanke på att "Pathétiquen" kompletterades av Alban Bergs Violinkonsert tillägnad minnet av Alma Mahlers och Walter Gropius dotter Manon som avled endast 18 år gammal. Ett verk som dessutom blev hans sista fullbordade.
I violinkonserten finns det ingenting av den grälla stämning som kännetecknar dikten. I David Bergströms tolkning av solostämman vilade en högtidlig stämning av sorg och en känsla av dödens outgrundlighet. Kanske blev högtidligheten för fyrkantig och tungfotad ibland, men det var ett framförande som väckte respekt.
Dock förundras jag över valet att framföra verket i en version med reducerad orkestersats. Originalet är definitivt inte för stort för HSO.
Hos Tjajkovskij är det lätt att se verket som en uppgörelse med tanken på självmord. Trots det maniska och rastlösa anslaget i mellansatserna härskade det en stark emotionell laddning, men i dirigenten Cecilia Castagnetos version var det helt utan sentimentalitet. Det var länge sedan jag hört ett så kliniskt framförande av Tjajkovskijs musikaliska avsked.
Ett liknande allvar vilade även över argentinskan Marta Lambertinis "Angel apasionado II". Men detta resulterade i en fascinerande klangstudie där tonsättaren utvann en häpnadsväckande rikedom ur en så monokrom besättning som stråkorkestern. Det var en i högsta grad spännande bekantskap. Castagneto får gärna komma igen med mer musik från sitt hemland, av exempelvis Alberto Ginastera.
Gå till toppen