Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sofia Nerbrand: Vart är (S)verige på väg?

Socialdemokratin regerar vidare. Vad kommer det att betyda för Sverige? Och för arbetarpartiet?
Å ena sidan argumenterar socialdemokratiska statsråd, om än inte med entusiasm så med respekt, för de 73 punkter som regeringen ska genomföra enligt avtalet med C och L. Merparten av reformerna är mer liberala än socialdemokratiska, men omhuldas alltså av partitoppen.
Å andra sidan finns en stark opinion inom arbetarrörelsen mot den kommande regeringspolitiken. För att samla och utveckla den interna oppositionen har det nu startats en förening, Reformisterna. Den är uttalat radikalt vänster och presenterar progressiv ekonomisk politik.
1900-talet var Socialdemokraternas sekel. Blickar man ut i Europa ser det inte ut som att 2000-talet kommer att bli det; S krymper överallt och har förlorat sin självklara maktposition.
Paradoxalt nog kan dock mittensamarbetet bli en maktpolitisk lyckoträff för S i Sverige. I en tid där polariserande centrifugalkrafter drar ut det politiska fältet har mitten lämnats relativt öppen. De nya Moderaterna fyllde den tidigare, men har tappat positionen. C och L samlar bara omkring var åttonde väljare. Blockpolitiken är emellertid död och det är liberala partier som är kungamakare.
Socialdemokraterna kan – om de låter sig dras åt mitten – attrahera stora väljargrupper. Inte minst unga kvinnor vill se mer klimatåtgärder, generös migrationspolitik och social rörlighet. Trots allt skränande på höger- och vänsterkanterna är svenskarna fortfarande konsensussökande.
Bär mittenpolitiken frukt under kommande mandatperiod kan väljarna mycket väl premiera S. För Centerpartiet och Liberalerna kan det bli surt om de inte belönas. Men huvudsaken för landets invånare är att den förda politiken är så liberal som möjligt. En S-gir mot mitten är välkommen.
Gå till toppen