Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: LO:s kluvna känslor märks i EU-kampanjen mot SD.

Karl-Petter Thorwaldsson.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Vad vill LO med EU? Signalerna var lite tvetydiga när Karl-Petter Thorwaldsson på tisdagen presenterade satsningen inför EU-parlamentsvalet.
Han betonade förtjänstfullt vikten av att verka inom EU mot tilltagande högerextremistiska strömningar. Det är det valet handlar om i maj, menade LO-ordföranden.
Men med titeln Ta tillbaka kontrollen! framstod valplattformen ändå som besläktad med den brittiska kampanjen för EU-utträde. Risken finns att sådana budskap överröstar Thorwaldssons ord om Sveriges viktiga roll i unionsarbetet framöver.
Högern i Europa hotar de arbetsrättsliga landvinningar som gjorts på senare år, resonerar han. Men huvudmotståndaren i Sverige är mer specificerad. Det är Sverigedemokraterna som arbetarrörelsen ska ta upp kampen mot.
"Det har ju blivit så att valet för LO-medlemmar står mellan S och SD. De andra borgerliga partierna är ju väldigt små bland arbetare", säger Thorwaldsson i en TT-kommentar.
Han väntar sig en ovanligt hård ideologisk fajt och kan säkert få rätt på den punkten. Men för dem som följer debatten med lite ljumt intresse blir det knappast alltid glasklart var skiljelinjerna går.
LO:s "trygghet för vanligt folk" står mot "folkrörelsen Sverigedemokraterna" som vill ha "trygghet på riktigt". Svenska villkor ska gälla på svensk arbetsmarknad, framhåller Thorwaldsson. SD-ledaren Jimmie Åkesson säger nästan ordagrant samma sak.
Därtill har det sakpolitiska avståndet mellan arbetarrörelsen och SD minskat sedan Åkesson bytt fot i den centrala frågan om Sveriges fortsatta EU-medlemskap. Istället för att, som tidigare, verka för svenskt utträde ur unionen anser SD nu att Sverige ska försöka påverka EU:s utveckling inifrån. Målet är att minska unionssamarbetets överstatliga inslag, förklarade Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet. Han utesluter visserligen fortfarande inte att verka för en ny svensk folkomröstning om EU på längre sikt. Men det är uppenbart inte en fråga som SD kommer att driva inför valet till Europaparlamentet i maj.
Omsvängningen förvånar egentligen inte.
Storbritanniens våndor inför utträdet ur unionen påminner om alla fördelar som medlemskapet ger. Och fram emot våren kan det bli ännu tydligare att ett utträde ur EU ger kännbara konsekvenser. Om effekterna börjar slå mot britternas arbetsmarknad vill Åkesson och hans kolleger förstås inte stå där och förespråka att svenskarna ska välja samma väg. Bättre då att vända kappan – vad annat är att förvänta av populister?
När Åkesson på onsdagen lägger fram sitt förslag till valmanifest lär han också betona vikten av EU:s inre marknad.
"Fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och arbetskraft är avgörande för våra svenska företags fortsatta välmående och konkurrenskraft", konstaterade han i Aftonbladet.
Men varför ville SD då till alldeles nyligen att Sverige skulle lämna unionen? Det åsiktsmässiga förvandlingsnumret har onekligen skett på bekostnad av partiets politiska trovärdighet.
Detta hade LO enkelt kunnat utnyttja – om det inte vore för arbetarrörelsens kluvna känslor till EU. Rädslan för att utbytet över gränserna ska påverka svenska arbetstagares löner och villkor tillåts nu gå ut över det som borde vara ett givet huvudbudskap:
Samarbetet inom unionen har svåröverskattad betydelse för den exportberoende svenska ekonomin och är därför av största vikt för LO-medlemmarnas löner och arbetstillfällen.
Istället för att kampanja med slagord som "ta tillbaka kontrollen" hade LO gott kunnat gå till EU-val med en annan facklig devis:
Tillsammans är vi starka – även i Europa.
Gå till toppen