Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Den levande revolutionen

När den iranska regimen i veckan firar fyrtioårsdagen av revolutionen sker det mot en fond av nya protestvågor. Shora Esmailian berättar om motståndet som slogs ner, men aldrig riktigt kuvades.

Kvinnor demonstrerar i Teheran i januari 1979. På plakatet står det: ”Den iranska, kämpande kvinnan är ingen slav”.Bild: TT
Det infann sig alltid en viss irritation hemma hos oss i Teheran den här tiden på året. När jag nynnade på en specifik låt vi hade tränat på i skolan, och som lätt fastnade på hjärnan, sneglade min mamma på mig. Hon som så länge hade kämpat, som tillsammans med miljontals andra hade kastat sig ut i revolutionen i hopp om en förändring som stavades frihet, rättvisa och bröd, hon som hade döpt mig efter rådsrörelsen som var avgörande för att fälla shahen. Hon ville slippa höra sången som hyllade Ayatollah Khomeini som nationens ledare.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen