Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

En svensk vägvisare mot Paralympics

18-årige Caroline Persson var länge ensam kvinnlig svensk parahockeyspelaren. Hon hoppas bli en förebild för framtida spelare och uppnå drömmen att ta sig till ett Paralympics.
– Jag vill få med mer fler tjejer så att vi kan bilda ett damlandslag om några år, säger hon.

FIFH:s Caroline Persson jublar ihop med lagkamraterna efter att laget besegrat tyska Weserstars med utvecklingslagetBild: MATHILDA AHLBERG
Malmö Open fyllde stan med paraidrottare under hela helgen. I Isstadion samlades hockeyspelare från sex nationer och gjorde upp i en internationell tävling där det gick att finna flera paralympier i lagen.
18-åriga Caroline Persson i FIFH Sledgehammers är i början av sin karriär, men drömmer om att en dag nå Paralympics.
– Det har varit riktigt kul helg. Jag har fått uppleva ett annat spel som är lite snabbare och det har varit utvecklande, sa hon sedan hon fått se sitt FIFH vinna finalen över norska Vålerenga.
På prisceremonin fick hon två medaljer hängandes runt halsen eftersom hon varit med att spela FIFH:s utvecklingslag till ett silver och även representerat seniorlaget tidigare i turneringen.
Caroline Perssons intresse för hockey har funnits hela livet och hon har gått och tittat på Malmö Redhawks så länge hon kan minnas.
Caroline Persson i duell med en spelare från tyska Weserstars under söndagen.Bild: MATHILDA AHLBERG
Hennes egen möjlighet att spela hockey stoppades av hennes handikapp, cerebral pares, men när hon för första gången såg parahockey under Paralympics 2014 tändes något. Hon sökte sig strax efteråt till Malmölaget FIFH och visade omgående prov på en fin spelförståelse och en stark vilja att utvecklas.
– Det kändes bra att kunna hitta den möjligheten för jag har alltid velat spela hockey själv. Likheten med att spela stående tycker jag är stor. Det är snabbt och tufft med mycket tacklingar, berättar hon.
På klubblagsnivå, som i turneringen i Malmö Open, spelar hon med killar. När hon började spela för snart fyra år sedan var hon ensam tjej – idag är de två i laget.
– Det är inte så många som känner till sporten och själv hoppas jag att jag kan visa tjejer att det möjligt och inte alls farligt på något sätt.
Själv hade hon gärna sett draghjälp från Malmö Redhawks för att öka intresset och kunskapen om klubben och sporten.
– Vi hade gärna kommit och presenterat oss i en periodpaus på Arenan och även gärna sett till så att Redhawksspelarna fick testa på parahockey någon gång.
En större bredd i Sverige skulle öppna möjligheter för Caroline Persson att mäta sig med internationellt motstånd.
Hittills har hon förutom spel med det svenska utvecklingslandslaget ingått i några internationella landslagskonstellationer. Det har blivit en del landskamper med ett kvinnligt Team Europa och förra året var hon också en del i ett svensk-finskt landslag.
Paralympics är den stora drömmen.
En dörr för ett deltagande där öppnades dock redan förra året när det tilläts för herrlandslagen att plocka in en kvinnlig spelare i laget, vilket Norge var enda nation att utnyttja under spelen i Pyeongchang.
Vålerengens Lena Schröder uppvaktas av Dan Cederstam under Malmö Open-finalen i Isstadion under söndagen.Bild: MATHILDA AHLBERG
Den norska kvinnliga stjärnan heter Lena Schröder och spelade med sitt klubblag Vålerenga i Malmö Open i år.
– Jag tycker verkligen att det är kul se henne spela. Hon är duktig och ger inspiration. Hon är definitivt i nivå med alla andra i hennes lag och det enda som gör att du kan se att det är en kvinna är hennes hästsvars som sticker ut från hjälmen, säger Caroline Persson som vill göra en resa likt Lena Schröders.
– Jag vill ta en permanent plats i vårt seniorlag och sedan är min stora dröm att vara med i Paralympics 2022 i Peking. Att lagen får ta med en kvinnlig extraspelare har gett nytt hopp, men jag vill bli uttagen efter samma villkor som en kille och inte komma med bara för att jag är tjej, säger hon.
Satsningen för att nå dit har hon redan startat. Förutom de fyra timmarna som laget tränar på is varje vecka så har hon växlat upp den individuella träningen som främst handlar om att bygga upp mer styrka i överkroppen.
– Just nu är det dock lite tufft eftersom jag också har mycket i skolan, säger hon och berättar att hon nu läser sista terminen på naturvetenskapliga programmet.
– Men jag har tre år framför mig där jag ska satsa allt jag kan för att försöka nå till Paralympics.
Läs alla artiklar om: Parasport: Malmö Open 2019
Gå till toppen