Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Elina Pahnke: Kärlek och ekonomi

Vilket är denna epoks kärleksideal? Inför alla hjärtans dag analyserar Elina Pahnke hur dagens marknadsekonomi påverkar våra kärleksrelationer.

Bild: JESSICA GOW
Det är kränkande för kvinnor att vara i en heterosexuell kk-relation och dejtingkulturen gynnar i slutändan bara män. Det hävdar Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli i sin podcast ”En varg söker sin pod”. Parförhållanden, menar de, kan vara mer frigörande för kvinnor än att befinna sig i en odefinierad dejtingrelation. Dessutom, inflikar Caroline Ringskog Ferrada-Noli, går det bättre för hennes tjejkompisar i karriären när de har pojkvänner, eftersom de slipper lägga en massa energi på att vara behagliga. De har redan en garanterad dos bekräftelse och sparar därför en massa tid som de kan lägga på sitt arbete.
Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-NoliBild: Lars Brundin Janerik Henriksson/TT
Vad säger det om vår tid när två framstående feminister lyfter upp den heterosexuella kärleksrelationen som befriande? Att tolka diskussionen snällt är att frångå fakta om att mäns våld mot kvinnor sker i hemmet. Det är också att ignorera vem som avancerar i karriären för att partnern är hemma och tar hand om det jordiska (spoiler alert! Det är inte kvinnorna som klättrar i karriären i heterosexuella relationer). Men om vi bortser från detta – har de då rätt? Är parrelationen frigörande?
I dokumentären ”Anders, jag och hans 23 andra kvinnor” får Nahid Persson reda på att mannen hon dejtar träffar andra. Närmare bestämt tjugotre andra. Ändå bestämmer hon sig för att ge relationen en chans, Anders har sagt att han ska ändra på sig och säga upp kontakten med sina andra bekantskaper.
Dokumentärfilmaren Nahid Persson.Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT
Monogamin fungerar här som ett kvitto på hur älskad hon är. Det är inte känslor eller lojalitet som i slutändan avgör vad som är kärlek, utan de ägandets ritualer som det finns ett språk för. Ändra relationsstatusen på Facebook. Flytta ihop. Följa med på familjemiddag.
Enligt Nahid handlar det om ärlighet, om ett försök att få Anders att sluta dölja saker. Men det blir också tydligt hur mycket det handlar om respektabilitet – det enda sättet att stå för valet av en polyamorös man är att bli den som förändrar honom.
”Som vi redan konstaterat, unga kamrat, så har varje epok haft sitt kärleksideal. Varje klass vill lägga sitt eget innehåll i kärlekens moralbegrepp för att skydda sina egna intressen. Varje kulturstadium som fört med sig rikare mänskliga känslor på det andliga och moraliska området, har målat om Eros vingar i sin egen färg” skriver Aleksandra Kollontaj i essän ”Bered plats åt den bevingade Eros”.
Aleksandra Kollontaj på sitt arbetsrum.Bild: APN
Den sovjetiska teoretikern och revolutionären analyserade kärleken genom de ekonomiska ägandeförhållanden som rådde i samhället i början av förra seklet. Borgarklassen förstod kärlekens kraft och organiserade relationerna därefter. Kärleken blev förknippad med ägandet av den andre. Kärnfamiljen befästes som det perfekta sättet att säkra produktion och reproduktion; människan måste arbeta för att skapa tillväxt och människan måste föda för att skapa nya arbetare. Proletariatets uppgift måste istället vara, enligt Kollontaj, att organisera kärleksrelationen efter arbetarklassens intressen.
Om vi vill förstå vems emancipation Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli utgår ifrån kan vi undersöka dagens ägandeförhållanden. Samtiden präglas inte bara av en extrem koncentration av kapital till några få, utan också av valfriheten som dygd. Vi luras in i tron att det finns för många arbeten att välja mellan, snarare än för få trygga anställningar. Allt mer arbete organiseras inom delningsekonomin: prekära app-baserade arbeten, som att vara uber-chaufför eller leverera mat åt Foodora.
Det som särskiljer dessa arbeten är hur beroende arbetarna är av kundernas omdömen och hur de, beroendeställningen till trots, blir anställda som egenföretagare. De saknar grundläggande rättigheter i form av kollektivavtal eller försäkringar och saknar samtidigt makten över sin egen tid. Tjänsteekonomin visar sig också i form av den statliga subventioneringen av bidrag till överklassen – genom rutavdraget kan de som har råd köpa sig fria från en stor del av det reproduktiva arbetet.
Ett cykelbud från Foodora.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Kärleken i dagens ultrakapitalistiska tjänstesamhälle är en produkt av detta. Idag verkar ekonomin med en annan omedelbarhet än på Aleksandra Kollontajs tid – den som har pengar kan tillfredsställa sina behov snabbare än någonsin. Det översätts ofta, i analyser av det samtida dejtandet, som en generell oförmåga att binda sig. Men är det inte snarare så att den som är i en monogam relation, likt den som har ett fast arbete, fortfarande anses mer tillräknelig än den som dejtar säg, tjugofyra kvinnor samtidigt?
Trots att Tinder har gett den odefinierade dejtingrelationen ett uppsving är samhället fortfarande organiserat efter tvåsamheten som slutgiltigt mål. Att ha flera relationer eller ligga runt kan möjligtvis verka statushöjande för en urban ung medelklass, men i det stora hela anses det fortfarande rastlöst, eller till och med trashigt. Konsumismens inverkan på våra relationer handlar mer om att vissa klasskikt kan köpa sig fria från arbete och investera tid, för att tala marknadens språk, i varandra.
Det är en statligt subventionerad frigörelse för ett visst klasskikt som går att finna i parrelationen, tro ingenting annat. ”Vilket är då arbetarklassens kärleksideal?” frågar sig Aleksandra Kollontaj. Svaret är ekonomiskt. Kärlek utan ägandeskap. Men inte som ett sätt att konsumera varandra, att slita och slänga, utan med utgångspunkt i ett större ideal än att älska någon annan som sin egendom. Genom detta ska vi lära oss om samarbete och solidaritetsanda.
Gå till toppen