Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Nu vinner egennyttan över miljön. Kanske är det dags att tänka om. Behöver vi verkligen ha en tvättmaskin hemma?”

Vi är många som har ett antal renlighetsapparater i våra hem. De tar vår tid, de kostar pengar, de utgör så småningom en betydande del av allt avfall och påskyndar en individualisering av samhället. Det skriver Tullia Jack, doktor i sociologi vid Lunds universitet.

Tvättmaskinen är ett flaggskepp för kapitaliseringen av samhället, att allt fler väljer individuella bekvämligheter framför gemensamma ägodelar, skriver Tullia Jack.Bild: Torbjörn Carlson
Den gemensamma tvättstugans dagar verkar vara räknade. Fler och fler har tvättmaskin i sitt hem. Till exempel har 80 procent av de kommunala bostadsbolagen i Småland och Blekinge sällan eller aldrig tvättstuga i nya hus, enligt en enkät genomförd av Hem & Hyra 2017.
Tvättmaskinen är ett flaggskepp för kapitaliseringen av samhället, att allt fler väljer individuella bekvämligheter framför gemensamma ägodelar. Egennyttan vinner över miljön.
I många bostadsrättsföreningar ingår tvättmaskiner i alla nyproducerade lägenheter. Allt fler kommunala bostadsföretag sätter in tvättmaskiner hos sina hyresgäster.
Ganska länge har också storleken på badrum ökat och det kan vara lockande att sätta in tvättmaskin och torktumlare även om det finns en gemensam tvättstuga.
En del tycker att det är skönt att slippa gå i trappor till en tvättstuga som ligger i markplanet eller i källaren. Att tvätta i en gemensam tvättstuga kräver planering, man måste boka en tid och hålla sig till den tidsrymd man har bokat.
Den som har en egen tvättmaskin kan tvätta i lugn och ro i princip när som helst. I tvättstugor kan det bli bråk om sådant som ludd, städning, stöld av andras tider eller kvarlämnad blöt tvätt.
Egen tvättmaskin är en modern bekvämlighet, men har sina nackdelar.
Om man tvättar hemma och hänger tvätten på en torkställning inomhus, blir luften fuktig. Är ventilationen otillräcklig stannar fukten kvar och kan leda till mögel. Använder man en torktumlare, håller kläderna inte så länge och elräkningen blir betydligt högre.
Att tvätta hemma stjäl också tid. Tanken är att det ska spara tid, men paradoxalt nog kan det göra att man tvättar oftare – och därmed lägger mer tid på det. Istället för att vädra kläder och ta bort enstaka fläckar manuellt är det lätt att tro att det är enklare att slänga plaggen i tvätten.
Så kallade industriella tvättmaskiner som finns i tvättstugor är inte bara snabba och effektiva när det gäller att få kläder rena. De är också effektivare och energisnålare när det handlar om vattenåtgång och energi. Det gör att det är miljövänligare att använda industriella tvättmaskiner än en egen tvättmaskin. Dessutom är det lättare och mindre resurskrävande för en hyresvärd eller bostadsrättsförening att byta ut två gamla maskiner i tvättstugan mot nya miljövänliga än att alla som bor i lägenheterna byter ut sina egna.
På 1950-talet fanns det i Sverige i genomsnitt en maskin för renhållning per hushåll. År 2007 hade de ökat till tre. SCB slutade samma år att samla in statistik i frågan och nu vet ingen hur många det finns.
Den lista EHL, branschorganisationen för tillverkare och importörer av elektriska hushållsapparater, har innehåller en mängd olika sorters apparater som används till rengöring. Visst finns diskmaskin, tvättmaskin, och torktumlare med, men även dammsugare, strykjärn, rakapparater, eltandborstar, hårtorkar och luftrenare. Ständigt kommer det nya typer av rengöringsapparater. Hur många behöver människor egentligen ha i sina hem?
Att människor vill ha så billiga apparater som möjligt gör att kvaliteten och hållbarheten försämras. För företagen lönar det sig inte heller längre att ha reparationsavdelningar. Istället försöker de sälja nya produkter.
Var hamnar alla maskiner när de går sönder? En FN-rapport ger en dyster bild:
I hela världen uppstod 11,8 miljoner ton stort elektroniskt avfall, e-avfall, år 2014. Som e-avfall räknas bland annat tvättmaskiner, torktumlare och diskmaskiner.
I Sverige genereras i genomsnitt 22,3 kg e-avfall per person och år. Endast 60 procent av det återvinns, resten hamnar på soptippen. Innehållet är ofta miljöfarligt och måste hanteras med stor omsorg.
El-kretsen, ett bolag som den svenska el-branschorganisationen står bakom, samlar in och återvinner allt e-avfall via landets kommunala återvinningscentraler. Enligt El-kretsen samlas idag 70 procent av alla maskiner på marknaden in. De resterande 30 procenten används förmodligen fortfarande. Av det som insamlas återvinns 83,4 procent.
År 2017 fick EL-kretsen in 21  833 ton e-avfall, rengöringsapparater utgjorde 63 procent, enligt bolagets vd Martin Seeger. Det är lätt att anta att det är en siffra som kommer att stiga och medföra än större utmaningar för avfallshanteringen framöver.
Men vänta. Var det inte nu delningsekonomin skulle ta fart? Vi skulle alla med hjälp av informationsteknologi dela på saker istället för att köpa egna. Det skulle ju spara både pengar och miljö. Om vi inte står ut med att dela tvättstuga, är det tveksamt om delningsekonomin kan bli verklighet.
Vi är många som har ett antal renlighetsapparater i våra hem. De tar vår tid, de kostar pengar, de utgör så småningom en betydande del av allt avfall och påskyndar en individualisering av samhället.
Det är kanske dags att tänka om. Behöver vi verkligen ha en tvättmaskin hemma?

Tullia Jack

Tullia Jack är doktor i sociologi vid Lunds universitet.
Gå till toppen