För ett tag sedan bjöds jag in för att samtala om kärlekens väsen och mening i Filosofiska rummet. Hm, hoppas jag får tillfälle att ta upp min panteistiska syn på kärlek, tänkte jag. Sedan jag blev varse mina intuitioner angående kärlek har min nyfikenhet på andras erfarenhet varit stor. Som ung trodde jag att min uppfattning var allmängiltig, i barer och på middagar hörde jag mig för men få kände igen upplevelsen. Nå, jag fick möjlighet att adressera saken i radioprogrammet och efter sändning kom reaktioner: Det panteistiska sättet att uppfatta kärlek på är kanske inte vanligt men vi är några stycken som tänker så.