Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lotta Wendel: ”Förtroendeskadan är oöverskådlig”

Det är svårt att greppa den skräck som barnen i Vellinge har känt. Mannen, som misstänks ha sextrakasserat barn i tio år, är nu åtalad. Men det är oacceptabelt att rättssamhället reagerar så trögt, skriver Lotta Wendel.

Gunilla och Veronika berättade i veckan om hur deras döttrar förföljts i åratal av en förövare på nätet.Bild: Patrik Renmark
Jag måste ha varit 12 år gammal när jag satte in min annons i Sydsvenskans Skattkista, där barn kunde köpa och sälja saker. Det var min judodräkt som skulle avyttras. Ett enda samtal fick jag. Mannen hörde sig inledningsvis för om storleken innan han fokuserade på byxorna och vad som fanns i dem. Jag minns fortfarande förvirringen och den märkliga skammen. Man skulle ju vara artig mot främmande, men vad skulle jag svara på dessa frågor? Mina föräldrar måste ha sett på mig att något inte var som det skulle och avbröt samtalet. Något mer hände inte. Innan jämställdhetslagstiftning, barnkonvention och #metoo var det svårt att hitta orden.
Idag är såväl medvetenheten som anmälningsbenägenheten en annan. När en man i ett decennium sextrakasserat kanske upp mot hundra barn i Vellinge varskoddes alltså skola och polis tidigt, men reaktionen blev lam. Framförallt ledde polisanmälningarna inte till någonting, inte ens 2014, då mannen namngavs. Under tiden fortsatte mannen att ihärdigt förfölja många, många unga. Först 2018 kunde polisen knyta mannen till brotten. När nu åtal äntligen väckts är alltså merparten av fallen preskriberade. Att utredningarna inte har fått något genomslag tidigare kan framstå som obegripligt. Den stora aktiviteten på sociala media måste ha lämnat några spår efter sig.
Vellingefallet är annorlunda genom att de som utsatts lever så nära varandra. Tragiskt nog tycks fallet inte vara unikt i övrigt. Gärningsmän av detta slag kan kontakta många barn och rättssamhällets reaktion har varit trög. Polisen får in 30-50 tips varje vecka. I december 2017 rapporterade Ekot att polisens resurser och IT-kompetens var helt otillräckliga för att utreda den ökande mängden anmälningar av sexualbrott mot barn där förövaren tar kontakt via sociala medier.
Polisen har reagerat på kritiken och kommer under våren att implementera nya och förhoppningsvis mera effektiva riktlinjer. Regionala IT-brottscentrum ska vara klara i slutet av 2020. Det är en välkommen förändring, men den kommer på tok för sent. Att samhället länge har behövt en beredskap för att utreda internetrelaterade brott mot barn visade inte minst fallet med den så kallade Alexandramannen. När denne man åtalades 2006 rörde saken 58 flickor, som hade kontaktats av mannen på nätet.
Att dag efter dag, år efter år, få obehagliga sexmeddelanden från en person som tycks veta allt om vad man har på sig och var man befinner sig skulle vara en mardröm för vem som helst. Det är svårt att greppa den skräck ett barn som utsätts för detta måste känna. Någon som vill en illa vet när man har rast i skolan, vilken väg hem man tar och vilka kompisar man träffar. Om rättssamhället inte lyssnar på dessa barn görs skadan ännu värre. Barnen är i praktiken övergivna. Förtroendeskadan är oöverskådlig. Att brott mot barn av detta slag inte har tagits på allvar tidigare är fullständigt oacceptabelt.
Mer hoppingivande är de barn som vittnar i rättegången mot den åtalade mannen från Vellinge. Målet har 21 målsäganden. Till dem vill jag säga: Många saknar det mod och den styrka som ni visar. Era berättelser har betydelse för många: De som inte har kunnat berätta, de vars berättelser ingen lyssnat på. Ni hjälper till att markera gränsen för alla människors integritet. Det är stort.
Gå till toppen