Döden är ett ämne som självklart finns i barns tankar och känslor, särskilt när någon äldre familjemedlem lämnar jordelivet. Charlotte Lennartsdotters ”Ormtyglar” tar indirekt upp ämnet då storasyster Astrid inte har ordentlig koll på lillebror Adrian när de leker häst i ett uthus inte långt från den breda Norrlandsälven med en strid fors en bit bort.

I Michael Ekblads korta animation ”Alla döda små djur” från Malmöbaserade Sluggerfilm är döden mer konkret. Här startar Ester, berättaren Ulf och lille Putte som får hänga med en begravningsbyrå och ser till att insekter, fåglar och till och med en tupp kommer ordentligt i jorden. Alla får höra en dikt. Filmen, baserad på en bok av Ulf Nilsson och Eva Eriksson, är på sitt lakoniska vis mycket rolig – inte minst för medföljande vuxen publik.

Att Astrid i ”Ormtyglar” börjar fantisera kring döden när hon inte hittar Adrian, efter ett syskonbråk, beror på att deras mormor är död. Syskonen har olika uppfattning om hur en lång svångrem ska användas. Den kan nämligen både bli en orm och tyglar till den gamla gunghästen. Astrid för en inre dialog med mormodern allt medan hon letar efter lillebror i den försommarvackra Norrlandsnaturen.

Charlotta Lennartsdotters film innehåller både dramatik och psykologisk inkänning i barnens värd. Den är personligt och ambitiöst gjord utifrån ofta poetiska stillbilder där endast kameran rör sig. Den typen av filmskapande hör inte till vanligheterna men fungerar utmärkt efter ett ögonblick. Det är befriande när filmare vågar ta formmässiga risker utanför det traditionella berättandet också inom barnfilmen.

Faktiskt blir de olika historierna tillsammans en riktig liten filmpärla.