Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Trump är följden. Inte orsaken.

Donald Trump påstår att medier ljuger. Själv rundar han sanningen utan att rodna. Ett barn av sin tid. Och en ledare i vår tid.

Trump. Barn av sin tid.Bild: Eric Gay
Är sanningen i fara? Tar lögnen över? Frågorna är för stora för ett enkelt svar, men en tilltagande faktaresistens – hand i hand med en polarisering och brutalisering av det offentliga samtalet – är oroande. Olusten biter sig fast.
Och nu finns det svart på vitt: rötan sprids, sanningen eroderas. Den färska, från den tunga amerikanska tankesmedjan Rand Corporation är bara alldeles för lätt att relatera till. Ignorans och desinformation är det nya svarta.
I mer än sjuttio år har Rand tagit fram kunskapsunderlag till lösningar på stora samhällsproblem och bistått administrationen, till en början främst försvarsdepartementet. Tanken är att också subjektiva bedömningar blir bättre om de förankras i fakta.
Men nu är oenigheten större än någonsin, konstaterar VD Michael D Rich: åsikter tränger undan fakta och amerikaner litar mindre på experter.
Det drabbar samhällsdebatten och institutionerna – och på sikt försvagas hela den liberala demokratiska samhällsordningen. En rimlig offentlig debatt blir svår att föra, politiker blir osäkra, folk undviker att engagera sig i samhället och politiska beslut ifrågasätts.
Parallellerna i Sverige är tydliga och nyligen hade jag chansen att diskutera detta med Rich under ett pressfrihetsseminarium på det svensk-finska kulturcentret Hanaholmen.
Rand pekar på fyra trender:
• Oenigheten om fakta, analytisk tolkning och faktagranskning ökar.
Ta vaccinationsfrågan eller klimatförändringarna: skeptiker överprövar vetenskapen och tycker sig veta bättre i komplicerade frågor. "Sunt förnuft" golvar år av forskning.
• Gränsen mellan åsikter och fakta har blivit otydlig. Medier har bidragit med att inte skilja mellan news and views, hävdar i Rich, nyhetsrapportering blandas med tyckande som kallas nyhetskolumner.
• Personliga upplevelser och känslor väger tyngre. Så där som Jimmie Åkesson (SD) sade i Almedalen häromåret: ”Arbetslösheten sjunker, sysselsättningen ökar, tillväxten är hög, exporten ökar ... Allt är på väg åt rätt håll. Känns det så? Det gör inte riktigt det, va?”
På sådana känslor byggs det nya svarta narrativet om Sverige: att välfärden eroderas, invandrarna väller in, kriminella tar över, misären breder ut sig. Medan det egentligen går bra för landet. Att vården och fördelningen av välfärden måste ses över är en annan sak.
• Tilliten till respekterade informationskällor minskar. President Donald Trump ljuger utan att rodna och pekar ut etablerade medier som folkets fiender. ”Washington” står för allmänt korrupta beslutsfattare.
Samma tendenser till förakt för etablissemanget går att se i Sverige. Samtidigt visar ändå Förtroendebarometern 2018 att hela 64 procent av svenskarna har mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges Radio, 60 procent för SVT och 43 procent för den lokala tidningen; 65 procent har högt eller ganska högt förtroende för universitet och högskolor och 58 procent för hur det svenska samhället är organiserat.
Borde siffrorna vara högre? Inte självklart, det är sunt att ifrågasätta. Men att avfärda dagspress som lögnare, fejk news och Lügenpresse, är lika olyckligt som osant. Medier kan självfallet ha fel och en journalistisk berättelse kräver en vinkel, men en journalist som medvetet ljuger kickas ut.
Handlar allt helt enkelt om Trump och om att hans ovarsamhet med sanningen smittar?
Nej, säger Michael Rich, men håller med om att det kan finnas en annan koppling, i motsatt riktning: att truth decay banade väg för Trump.
Alltså att allt fler väljare i tider av ökande faktaresistens inte tycker att det är så farligt med en och annan lögn. Trumps ”sanning” tjänar som sanning, precis som Viktor Orbáns eller Jair Bolsonaros. Sanningen är inte längre ett vapen mot ledaren, utan ledarens ”sanning” blir hans vapen.
En tidning som Trump bryr sig om är New York Times. Han klagar över att den inte behandlar honom schyst. Lite beundran kunde den väl uttrycka över att stadens son tagit sig från Queens till Vita huset? Inte bara lista hans lögner.
Tidningen publicerade nyligen en stor intervju med presidenten och redogör i sin podd The Daily (1/2) för hur den kom till samt återger delar av mötet:
Publisher A G Sulzberger bjöds i somras in till ett privat möte i Vita huset. Off the record kan vara problematiskt, men han ville betona vikten av pressfrihet, så mötet blev av. Presidenten lyssnade och ska ha avslutat med att han fått mycket att fundera över. Likafullt twittrade han kort därefter att mötet handlat om hur mycket fejkade nyheter medierna innehåller.
Fel bild, alltså. Och av ett konfidentiellt möte.
När det ett halvår senare kom en ny inbjudan var det därför otänkbart att tacka ja, men Sulzbergers nej skickades med ett erbjudande om att ses on the record. Vita huset accepterade oväntat och publishern mötte upp med två stjärnreportrar. Efter intervjun upprepade han att när medier kallas fiender så följer hot och attacker mot journalister samt kringskuren pressfrihet. Att Trump skapar ett klimat för detta.
Det här lär inte stoppa vare sig Trump eller truth decay, även om presidenten faktiskt låter tankfull i podden. Medskicket blir ändå att alltid stå upp mot den som rundar sanningen. Att tiga och samtycka sprider rötan.
Gå till toppen