Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Minnesord om Gunnar Lindgren

Gunnar Lindgren, Lund, har avlidit 66 år gammal. Han sörjs närmast av sin hustru Cecilia och dotter Rut, syskon och syskonbarn.

Gunnar, vår lillebror, föddes när vi, hans systrar redan var skolflickor. Så fulla av förväntan vi var när han föddes! Så oändlig tomheten är nu när han är borta.
Jag tycker att jag skönjer några huvudspår i hans liv. Det första är, tyvärr, sjukdom.
Nästa spår, tätt sammanvävt med det första är glädjen, ett enastående gott humör, tålighet och humor. Han klagade inte, kunde alltid göra det bästa av situationen.
Han var alltid road av att pyssla, bygga modeller och som vuxen att ordna och ordna om hemma, han byggde "förmak" i hallen och "1700-talshörna" i någon vrå – och började om igen! Att han var trångbodd spelade ingen roll – alltid kunde han spika upp en hylla till, alltid kunde Rut få plats med en ny hamster eller marsvin.
Nästa spår är, naturligtvis, musiken! Det började när han låg i barnvagnen, plågad av klåda och blodigt eksem och med förtjusning lyssnade när hans storasyster Margareta spelade och sjöng för honom. Sedan satt han i hennes knä och spelade själv med. Och denna linje följde honom in i yrkeslivet som organist, ett arbete som han älskade.
Hans hängivenhet, kunskap och professionalitet behöver jag inte betona, den är välkänd. Han var en intresserad körledare, lyssnade på körmedlemmarnas musikönskemål och ordnade sommarmusikprogram. Att han kunde dela sin kärlek till musiken med sin fru och dotter var han största glädje.
Mig kallade han ofta lillasyster fast jag var åtta år äldre – kändes nog roligt att inte alltid få betonat att han var minst. Förutom alla glada minnen jag har vill jag betona de resor vi gjorde tillsammans i vuxen ålder på 70-80 talen. Det betydde särskilt mycket för mig och min son som då levde ensamma. Vi for med buss, tåg och bil, till Italien, Paris och Öland. Under de resorna lärde Gunnar och jag känna varandra på ett djupare plan, vi kunde jämföra "våra barndomar" och tala om livet som barn i en prästfamilj.
Med det kommer jag in på huvudspåret, det som framför allt präglade hans person, Gunnars djupa och äkta kristendom. Gudstron följde honom genom hela livet, bar när det var tungt och hjälpte honom att vara en medmänniska för andra som hade det svårt. Gunnar var en riktig kristen, han levde kristendom.
Barbro Berry
syster
Gå till toppen