Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sabina Wärme pendlar mellan konsthall och klubb

Ida Skovmand gillar These Heavy Clouds och det som började som ett internt skämt.

Sabina Wärme.Bild: Andrea Müller

These Heavy Clouds

POP. Jag var molnen 2.0.

"Jag vill bara ha dig (och ha dig)" började som ett internskämt med flickvännen, en idé om en övertydlig, nästan ulflundellsk beskrivning av den tidiga förälskelsen. Skämtet kom att bli virke till en riktig låt, en låt som fångar in denna ep:s tema av att upptäcka någon – och falla för någon – på en klubb.
Sabina Wärme, artisten bakom These Heavy Clouds, pendlar i sitt utövande mellan konsthall och klubb. Hennes nya släpp inleds i den senares sfär, klockan fyra på natten, tillsammans med en flört.
Wärmes arbetssätt är konceptuellt men resultatet okonstlat och enkelt att ta till sig. Temat löper genom låttexterna och förtydligas sedan i "stream of consciousness"-aktiga monologer, med redogörelser för tidiga förälskelsesymptom: rysningar, andningssvårigheter och behovet att bita sig i kinden för att inte hela tiden nämna den specifika tjejens namn. Även om mellanspelen inte lämpar sig för oändlig upprepning har de en inledande funktion i att få en att lyssna mer medvetet.
Klubben är hela tiden närvarande som idé, en arena för möten. Dansrytmerna hägrar antingen hologramlikt i låtarna – som om begäret lagt sig som en plötsligt ljuddämpande hinna runt den dansande – eller ger intryck av att ha blivit ett med pulsen. Stråkar parade med flortunn bakgrundssång, samt melodier som genast hakar fast i en, gör det lätt att smittas av textens lustfyllda rysningar.
Gå till toppen