Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Tvättmaskin är frihet. På riktigt.

Tvättmaskin eller tvättstuga? Frågan är politisk. Privat eller kollektivt? Ny teknik eller cirkulär ekonomi? Livskvalitet kan börja i badrummet.

Tvätt. Politiskt.Bild: Hossein Salmanzadeh/TT
Tvättdagarna avskydde jag. När mamma skulle ta hand om all tvätt från en familj på fem personer i flerfamiljhusets enda tvättstuga blev det mycket på en gång. Att sortera, mata i maskinerna, ta ut, hänga och plocka ner allt under ett tvättpass var arbetsdrygt. Då återstod ännu sortering, vikning, mangling, strykning och jobbet att lägga in allt i rätt klädskåp. Hela tvätten behövde tas om hand på en gång. Jag minns särskilt tröstlösheten inför berget av strumpor.
”När kvällen kom var mamma så trött så hon var sur … ”
Precis, Gullan Bornemark. På pricken.
Första investeringen då jag flyttade hemifrån var en radio. Den andra var en tvättmaskin. En begagnad urstark liten hjälpreda, som först skötte jobbet i ettan där det inte gick att handtvätta mer än en näsduk, och sedan klarade av första barnets tygblöjor ett drygt decennium senare.
Maskin nummer två har nu tjänat i över femton år och jag är lika belåten varje gång jag laddar den, hemma och på tider som passar. Tänker på gamla tiders kvinnoslit – stortvättar med klappträn och iskallt sköljvatten – och mammas tvättstugesvett med en rysning, stänger luckan och trycker på programväljaren.
Så skönt.
Men kanske också så fel i tider av utmanad ekologi? Tider när det är uppenbart att vi lämnar ett för stort fotavtryck efter oss på Moder Jord och gammal delningsekonomi åter kommit till heders.
När det handlar om resursutnyttjande och smart grön ekonomi är tvättstugan genial. I villakvarter kunde det finnas gemensamma tvätthus och dessutom kommersiella tvättomater på stan. Stora maskiner och effektiva torkrum som utnyttjas mycket och därför raskt betalar sig.
”Tvättmaskinen är ett flaggskepp för kapitaliseringen av samhället, att allt fler väljer individuella bekvämligheter framför gemensamma ägodelar. Egennyttan vinner över miljön”, skrev Lundaforskaren Tullia Jack nyligen på Aktuella frågor (11/2).
Argumentationen gick vidare ut på att den som tvättar hemma och hänger tvätten inomhus bidrar till fuktigare luft – ”är ventilationen otillräcklig stannar fukten kvar och kan leda till mögel”.
Fast i våra centralvärmda hem idag är problemet oftare torr inomhusluft. Torkande tvätt gör nytta.
Intressantare är då argumentet att det stjäl tid att tvätta hemma, för att man gör det oftare, istället för att ta bort fläckar och vädra plaggen. Av miljöskäl borde vi tvätta mindre. Men slentrianen att slänga ett använt plagg i tvättkorgen istället för att vädra och hänga in i garderoben är boven i det dramat. Var tvättmaskinen står spelar mindre roll.
Så är det maskinerna i sig, och Tullia Jack menar att industriella tvättmaskiner är effektivare och snålare när det handlar om vattenåtgång och energi. Då blir det miljövänligare att använda dem: ”Dessutom är det lättare och mindre resurskrävande för en hyresvärd eller bostadsrättsförening att byta ut två gamla maskiner i tvättstugan mot nya miljövänliga än att alla som bor i lägenheterna byter ut sina egna.”
Här har hon en poäng, resurser utnyttjas bättre.
Men ungefär här blir det också mer politiskt.
De flesta har insett att klimatet pressas, att naturresurserna är ändliga och att vi i det rika Väst lämnar för stora ekologiska fotspår.
I teorin kunde det här vändas om alla tvingades ändra sin livsstil helt. Inte flyga, inte köra bil, inte äta kött, inte köpa nya kläder eller prylar innan de gamla är helt utslitna och reparerade flera gånger om. Inte äga saker, utan låna och dela.
Vill vi det? Och vad händer med ekonomin? Med handeln? Friheten? Livslusten?
Tvättmaskin, bil, cykel, verktyg; skidor, båt, sommarhus. Kläder. Handväskor. Allt går att dela och bibliotek är ju en genial idé. Nyttja – inte äga. Bättre för klotet och plånboken – och kanske också för själen.
Men det här blir bra bara för den som väljer det.
Gemensam tvättstuga är utmanande för grannsämjan: alla dessa lappar, allt detta ludd, alla dessa tider att missa. Att dela verktyg med andra kan vara pest, alla har inte samma syn på hur borrar hanteras och förvaras. Bilpooler fungerar bara för att det finns proffsiga mellanhänder som håller flottan i skick – som att någon städade och samlade upp luddet mellan tvättiderna.
Privat ägande är också en poäng i sig. Historien bekräftar ju uppfattningen att vi tar hand om våra egna saker bättre än dem som är ”allas”. Och därmed ingens. Den som inte håller med har förmodligen aldrig stått i en trappuppgång i ett sovjetiskt hyreshus.
Min Rolls Royce till tvättmaskin har slitit hårt och länge. Efter felkoden C9 – motorn är slut – följde en brottningsmatch med klimatsamvetet, men den slutade i beslutet att skaffa en ny energisnål maskin som ska tjäna länge. Snurra på tider som fungerar för oss.
Enkelt och bekvämt – och med en medlidsam tanke på generationer av kvinnor som kokat tvätt, sköljt i iskallt, burit och släpat och klappat. Eller slavat i tvättstugan. Och nej, det är inte ens en genderfråga. Det som behövs här är bra teknik och effektiv materialåtervinning. Framtidsoptimism.
Livskvaliteten kan faktiskt börja i badrummet.
Gå till toppen