Afrikanska Unionen sätter stopp när EU med mutor och fulspel försöker avskaffa asylrätten. Det är dags för Europas medborgare att också säga ifrån, skriver Petter Larsson

Så få asylsökande som möjligt på europeisk jord. Det är hörnstenen i EU:s flyktingpolitik.

Därför har alla möjligheter att söka asyl vid ambassader avskaffats, man har utökat viseringskraven, infört transportörsansvar och tecknat avtal med länder som Turkiet och Libyen om att stoppa flyktingar på väg mot unionen. På så vis förskjuts EU:s faktiska gräns långt bortom dess geografiska.

Det senaste draget kallas landstigningsplattformar i afrikanska länder, där EU vill dumpa migranter som räddats på Medelhavet. Tanken är att de där ska kunna få sin asylansökan prövad.

I praktiken riskerar det att bli fängelser i rättsosäkra stater för folk som inga brott begått.

Aldrig, säger nu Afrikanska Unionen och avråder sina medlemmar från att acceptera idén, enligt dokument läckta till The Guardian (26/2). Det skulle strida mot internationell lag och riskera att kränka migranternas rättigheter.

Det är ingen överraskning. När liknande förslag luftats de senaste åren har AU varit skeptisk, och flera stater i Nordafrika har redan sagt nej.

Men med mutor kommer man långt, och när EU:s överväldigande makt sätts på prov är det inte omöjligt att man kan sluta avtal med enskilda länder. Lättade viseringskrav, handelsfördelar, bistånd? Allt är möjligt när EU vill kväva asylrätten utan att på pappret avskaffa den.

Därför måste Afrikanska Unionens vägran kombineras med politiskt tryck inom EU.