Som skald och kännare av klassiska språk stack Lyche Sophia Friis ut på 1700-talet bland Lunds professorshustrur genom att göra sig ett större namn än sin make.

Ungefär hundrafemtio år senare blev Hildegard Björck den första kvinnan att skrivas in vid Lunds universitet.

Elsa Collin, så småningom ansedd teaterkritiker, bröt ny mark under studenttiden i Lund vid 1900-talets början genom att som första kvinna medverka i studentspex.

Lyche Sophia Friis, Hildegard Björck och Elsa Collin tillhör dem som lyfts fram i Fredrik Tersmedens bok ”Lundensare – universitetsöden under fyra århundraden”. Alla var de knutna till Lunds universitet, alla var de pionjärer.

Deras och andras livsöden i Tersmedens bok speglar universitetets maktstrukturer, som i sin tur speglar samhällets, men Tersmedens ärende är inte i första hand maktanalys.

Han är arkivarie vid Lunds universitet och hans texter bygger i väsentlig utsträckning på slumpvisa arkivfynd som väckt hans nyfikenhet. Med kärleksfull noggrannhet vill han helt enkelt lyfta fram människor, män och kvinnor, som på olika sätt haft betydelse i Lunds universitetsliv utan att alltid ha blivit ihågkomna.

Det är en del av själva universitetets biografi han skriver. Lunds universitet framstår som en levande varelse i sig – en karaktär i förändring och utveckling snarare än en institution. För att riktigt älska hans bok måste läsaren kanske ha en personlig relation till detta levande universitet med dess olika mänskliga svagheter. Som utomstående tilltalas jag av hans kärlek till arkivet i sig.