Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Vibrerande vackert och djärvt när två danskulturer möts

Olika föreställningar om de andra dansarna bildar en fascinerande utgångspunkt för föreställningen, skriver Malena Forsare.

”Korea Connection” spelas på Helsingborgs stadsteater den 15 mars.Bild: Aiden Hwang
Vad händer när två danskompanier från olika delar av världen går på blind date? När ledarna för Skånes Dansteater och Korea National Contemporary Dance Company (KNCDC) ska beskriva sina utgångspunkter för ”Korea Connection”, är det slående hur olika orden faller.
Från svensk horisont heter det möten på lika villkor och utvecklas tillsammans. Koreanerna beskriver samarbetet som ett sätt att försöka förstå ”det effektiva levnadssättet och dess styrning” i Sverige som gjort utbytet möjligt.
Att likna ”Korea Connection” för ett förutsättningslöst möte blir alltså något av en paradox: ländernas föreställningar om varandra är kulturellt kodade och präglas av idéer om vilka de andra dansarna är: deras kroppar och de normer som ligger förpackade i varje enskild rörelse.
Detta bildar en fascinerande utgångspunkt för föreställningen, som generöst bjuder på tre disparata verk och vars brännpunkter uppstår genom att koreografer bytt plats med varandra.
”Korea Connection” är ett samarbete mellan Skånes Dansteater och Korea National Contemporary Dance Company.Bild: Aiden Hwang
Men det startar helkoreanskt, med sorgesången ”Immixture” av ledaren för KNCDC, Sungsoo Ahn. Jag funderar länge över vad de fyra kvinnorna i släta frisyrer bär på för slags berättelser: tekniskt fullfjädrade sekvenser ges inget utrymme för mimik och när rasslande knivar åker fram liknar de en förlängning av kvinnornas sträckta armar. Den discodiggande ynglingen i scenens mitt är inte bara man, utan samtidigt symbol för individen i kollektivet; för väst som med spex och trots tränger in i öst. ”Immixture” är en djärv inifrån-gestaltning av koreansk danskultur och som uppnår en spänning i mötet med publikens blick.
Två danskompanier delar scenen i ”Korea Connection”.Bild: Mok Jinwoo
I Fernando Melos ”The longest distance between two points” är kroppsligheten mer avslappnad. Melo, som tidigare skapat verk för både Göteborgsoperan och Norrdans, låter de sex koreanska dansarna ordna furuplankor i en snillrik bygglek: träet bildar en föränderlig spelplats för ett akrobatiskt och sensuellt utforskade av avståndet mellan två. Melo lyckas förena distans med intimitet inom ramen för ett och samma sökande – vibrerande vackert och samtidigt så skarpt.
Den koreanska koreografen Hyerim Jangs nya verk ”Burnt offering”.
Framme vid finalens ”Burnt offering” strandar till slut mina egna kulturella fantasier i en platt tolkning. Koreografen Hyerim Jang har utgått från den traditionella dansen Seungmu; själv ser jag ett inte så spännande bud på ”hur det var på Kockums förr i tiden”. Dansarna från Skånes Dansteater smetar in sig med svart färg och rör sig rytmiskt i bygghjälmar: pannlamporna bildar ett bländande stroboskopljus. En religiös ritual på fabriken? En bön om mer ledig tid? Jag tror jag får be en koreansk kollega om hjälp: om fyra veckor spelar ”Korea Connection” för utsålda hus i Seoul.
Den koreanska koreografen Hyerim Jangs nya verk ”Burnt offering”.

Korea Connection

Skånes Dansteater, Malmö. 2, 8-10, 12/3

Koreografi: Ahn Sungsoo, Fernando Melo och Hyerim Jang. Musik: Young Joo Lee. Ljus: Geon-young Kim och Tobias Hagström-Ståhl. Kostym: In-sook Choi och Charlotte Östergaard. Dansare: Skånes Dansteater & Korea National Contemporary Dance Company.

Gå till toppen