Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: IS-krigare måste stå till svars. Men tribunalen inget måste.

Människor som nyligen evakuerats från ett IS-fäste nära Baghouz i Syrien.Bild: Felipe Dana
Först gjorde regeringen klart att inga svenska medborgare som anslutit sig till IS mördarband i Syrien och Irak kan räkna med att få konsulär hjälp att komma tillbaka till Sverige.
Nu driver samma svenska regering en offensiv inom EU för att en internationell tribunal ska upprättas på plats i regionen och där kunna samla bevis och döma personer – inte minst svenska IS-farare – för bestialiska brott.
”Jag upplevde ett starkt stöd till den svenska idén”, sade inrikesminister Mikael Damberg (S) i Ekot när han på torsdagen träffat kolleger som ett led i försöken att öka trycket inom EU för tanken på en internationell tribunal.
Regeringens magkänsla kan tyckas fullt naturlig:
Ta inte hit dem, uppmuntra ingen av dessa terrorister eller terrorvurmare att söka sig till Sverige. Tänk på säkerhetsriskerna.
Det må vara begripligt att ingen svensk politiker vill ta på sitt ansvar att vinka hit terrorister som bär på ett hat mot Sverige och det öppna samhället, personer som dessutom varit på inspirationsresor till kalifatet, ett av de grymmaste försök till "samhällsbyggen" som världen skådat.
Siffrorna är, av förståeliga skäl, osäkra. Omkring 300 personer ska ha lämnat Sverige för att delta i striderna på IS sida. Ungefär hälften ska ha återvänt medan ett 50-tal tros ha dödats.
Medan ett sönderfallande IS utkämpar sina – förhoppningsvis – sista strider kring syriska Baghouz, framträder i medierna den ena IS-anhängaren efter den andra som tillfångatagits och nu spelar ned sin egen insats i barbariet.
Statsminister Stefan Löfven (S) målade i torsdagens Aftonbladet upp bilden från Islamiska staten:
”Det här är terrorister som genomfört massavrättningar, korsfäst folk, våldtagit, halshuggit, sålt barn och kvinnor som sexslavar, man slänger människor från tak och har försökt förleda och krossa människor på alla sätt.”
Då är det logiskt att Löfven pekar på hur viktigt det är att IS-brottslingarna inte kommer undan.
”De här ska dras inför rätta och straffas”, säger statsministern.
Men. Regeringen har en tendens att i dessa svåra avvägningar göra det lite väl enkelt för sig. Att gömma huvudet i sanden. Några exempel.
* Att blankt säga nej till att hjälpa hemvändare kan göra ont värre. Många väntas komma hem under alla omständigheter. Som större eller mindre säkerhetsrisker. Det kan vara bättre för Säkerhetspolisen att veta vem som kommer, hur och när. Sverige har ett ansvar för sina medborgare oavsett vad de kan ha gjort.
* Regeringen hävdar att svenska myndigheter inte kan agera på plats i Syrien på något säkert sätt. Men Liberalerna öppnar för att, under vissa premisser, hämta hem svenska barn från stridsområden.
* Och vem ska se till att IS-brottslingarna straffas?
De kurdiska milisstyrkorna, tränade och utrustade av amerikanerna, har gjort stora insatser mot Islamiska staten i Syrien. Det är riktigt. Men att låta kurderna axla ansvaret även för att dra IS-krigare inför rätta låter sig inte göras. Kurderna har inte ens ett eget territorium, än mindre de rättsstatens institutioner som krävs. Och som Sverige har.
En internationell tribunal för osökt tanken till FN. Men hur ska FN:s säkerhetsråd kunna enas om en Syrientribunal när Ryssland, med veto, är så gravt involverat i de stridigheter som pågått i snart åtta år?
Kan EU stå värd för en tribunal? Omöjligt är det givetvis inte. En organisation med stor tyngd, som EU, hade haft lättare att samla bevis och vittnesmål på plats än svensk polis och åklagare. Det kan vara mödan värd att syna andra EU-länders kort.
Samtidigt visar EU:s problem med att enas om en gemensam flyktingpolitik att det kan ta år och dagar innan statsminister Löfven och inrikesminister Damberg har pratat ihop en EU-tribunal för IS-krigare. Om det alls låter sig göras. Innan den finns på plats lär ett antal IS-resenärer redan ha kommit tillbaka. På eget bevåg.
Att Sveriges politiker i dessa svåra frågor skjuter från höften är olyckligt.
Gå till toppen