Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Swedbanks affärer angår oss alla.

Swedbanks styrelseordförande Lars Idermark och vd Birgitte Bonnesen.Bild: Noella Johansson/TT
När Swedbank om drygt en vecka håller årsstämma på Oscarsteatern i Stockholm är en av punkterna på dagordningen höjda arvoden till styrelsens ledamöter.
För ordföranden Lars Idermark handlar det enligt Dagens industri om ett påslag med 90 000 kronor att lägga till de 1,7 miljoner han har idag. I genomsnitt blir höjningen för hela styrelsen blygsammare: 5 procent. Det är dock klart mer än ökningen på 3,2 procent 2018.
Det skulle kunna tolkas som om Swedbanks styrelse gjort ett ovanligt gott arbete under det gångna året. Eller kanske som att ledamöterna förväntas kavla upp ärmarna och jobba extra hårt i år?
Den senare förklaringen framstår som rimligast med tanke på den kris Swedbank hamnat i efter avslöjanden om att banken under en rad av år kan ha fungerat som tvättinrättning för diverse skumma företag och individer. Bland annat ska banken ha varit Ukrainas korrupte flyktade förre president Viktor Janukovytj behjälplig med att föra ut motsvarande 34 miljoner kronor ur landet.
Enligt SVT:s Uppdrag granskning misstänks banken ha tvättat totalt 40 svarta miljarder vita under åren 2007 till 2015. Ungefär lika mycket tappade Swedbank i kursvärde när historien briserade för några veckor sedan.
Bankens våndor är långtifrån över. I torsdags blev det känt att den amerikanske finansmannen Bill Browder anmält Swedbank till såväl Ekobrottsmyndigheten som Polisen, Åklagarmyndigheten och Finanspolisen.
Enligt Browder ska 176 miljoner dollar, kopplade till det uppmärksammade mordet på den ryske advokaten Sergej Magnitskij, ha slussats till olika konton i Swedbank via två banker i Baltikum.
Liknande misstankar om omfattande penningtvätt har nyligen framkommit mot Nordea och innan dess Danske Bank.
Förvisso är det ägarnas sak att bedöma vilken ersättning ledning och styrelse gjort sig förtjänta av. Ägarnas sak – men därmed också deras ensak? Knappast. Väldigt lite bankerna gör är deras ensak.
Bankverksamhet är en förtroendebransch, påpekas det ofta. Med rätta. Bankerna är systemkritiska, att bankerna har allmänhetens förtroende och fungerar väl är nödvändigt för hela samhällsekonomins funktion.
Under finanskrisen i början på 1990-talet gick svenska staten efter ett riksdagsbeslut in med mångmiljardbelopp i Nordbanken, som hamnat på obestånd. Banken var statlig så här fanns ett direkt ägaransvar men det handlade även om att skydda Sveriges kredit- och betalningssystem.
Investmentbanken Lehman Brothers konkurs i september 2008 blev inledningen på en global finanskris som övergick i en statsskuldkris, delvis som en följd av att regeringar tvingades rädda banker som stod vid konkursens rand. I exempelvis Baltikum ledde finanskrisen till mycket kraftiga fall i BNP och sysselsättning.
Det är således ingen slump att banksektorn är så genomreglerad. Dessvärre hjälper det inte alltid.
När bankledningar ger sig ut på djupa vatten tvingas skattebetalarna stå beredda med livbojen. Det är svårt att undvika. Banker är, åtminstone de större, för viktiga för att få falla.
Det är också skälet till att deras affärer angår oss alla.
Gå till toppen