Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Sverige kan bli ett föregångsland när det gäller miljövänlig utvinning av attraktiva mineraler.”

Utan tvekan har landets makthavare de senaste decennierna kraftigt nedvärderat geologiska kunskaper trots att georesurser som grundvatten, grus, malm och mineraler har stor betydelse för Sverige. Det skriver Barbara Wohlfarth, professor i geologi vid Stockholms universitet, och Svante Björck, professor emeritus i geologi vid Lunds universitet.

Större delen av landets borrkärnor finns lagrade i SGU:s borrkärnearkiv i Malå. Dessa kan vem som helst analysera för vidare undersökningar, skriver artikelförfattarna.
Den senaste tidens debatt om provborrningar och eventuell utvinning av vanadin i alunskiffern, en av de bergarter som återfinns i Skåne, visar på betydelsen av geologiska kunskaper för att förstå komplexiteten i naturen.
Att de som uttalar sig ofta inte har kunskap nog kan lysa igenom på ett närmast genant sätt. Att som Per Tryding, vice vd i Sydsvenska handelskammaren, tala om ”jord” när det rimligen är frågan om ”bergart” är som att kalla en växts rötter för blad eller blommor. Att inte kunna skilja mellan olika bergarter är som att inte kunna skilja mellan en maskros och en ros.
Sedan 1940-talet har det varit välkänt för geologer att en liten del av alunskiffern är ovanligt rik på vanadin. Kunskaper om dess ungefärliga utbredning och djup finns också, något som det brittisk-australiensiska bolaget Scandivanadium som vill provborra efter vanadin har kunnat utnyttja.
Utan tvekan har landets makthavare de senaste decennierna kraftigt nedvärderat geologiska kunskaper trots att georesurser som grundvatten, grus, malm och mineraler har stor betydelse för Sverige.
I skolan undervisas eleverna i naturvetenskapliga ämnen som teknik, fysik, matematik, kemi, biologi och miljökunskap, men bara någon enstaka gång stöter de på ämnet geologi, oftast på grund av en enskild lärares intresse.
Att generaldirektören för Sveriges geologiska undersökning, SGU, har en jägmästarexamen och att Bergmästaren, som är chef för myndigheten Bergsstaten, med ansvar för beviljande av undersökningstillstånd, har en civilingenjörsexamen inom lantmäteri, visar hur styvmoderligt geologiska kunskaper betraktas.
Under mer än 150 år har SGU samlat in information och numera kan alla som vill ladda ner geovetenskapliga kartor och rapporter från myndighetens hemsida.
Större delen av landets borrkärnor finns lagrade i SGU:s borrkärnearkiv i Malå. Dessa kan vem som helst analysera för vidare undersökningar. Utländska prospekterare har fått upp ögonen för detta och står i kö för att med hjälp av information från borrkärnorna kunna lista ut var i Sverige det går att provborra efter åtråvärda mineraler och metaller.
SGU finansieras med skattemedel, men den information myndigheten tillhandahåller kommer enbart en liten del av samhället tillgodo: de som har grundläggande geologiska kunskaper.
På landets universitet finns geologiska institutioner som har god kunskap om Sveriges geologiska avlagringar och deras olika egenskaper, oftast publicerade i form av vetenskapliga men också populärvetenskapliga artiklar. För den som saknar grundläggande geologiska kunskaper kan informationen vara svårbegriplig.
Att enbart ett fåtal människor har någon kunskap när det gäller geologi gör det enkelt för prospekterings- och gruvbolag att få markägare att tro att det går bra att borra på deras mark och starta en gruva.
Problemet är att markägare och lokalbefolkning ofta inte har tillräcklig kunskap för att kunna ställa de rätta frågorna.
Det är också viktigt att kunna värdera de rapporter som prospekteringsbolagen presenterar. Och varför vill ett bolag som Scandivanadium provborra djupare än på den nivå där fyndigheterna finns enligt SGU? Hur relevant är bolagets påstående att avfall från alunskiffer är ofarligt för miljön? Vem kan vara säker på att prospekterarna inte far med osanning? För allt detta behövs kunskaper.
Företrädarna för ny utvinning av en rad strategiska mineraler och metaller hävdar ofta att detta är positivt för utvecklingen av ny grön teknologi, samtidigt som dyrbara mineraler och metaller slängs som avfall i samband med dagens gruvverksamhet.
Det är relativt lätt för prospekterare att få utföra provborrningar efter nya fyndigheter, vilka i slutändan kan skapa stora sår i landskapet. Istället skulle Sverige kunna satsa på att ta tillvara på och återvinna strategiska mineraler och metaller i resterna av tidigare skövlingar som ligger dolda och glömda här och var i gruvornas omgivningar.
Idag arbetar 20 000 personer inom svensk gruv- och mineralnäring i landets 50-60 gruvor/täkter. Är det då rimligt att påstå att en gruva eller mineraltäkt är viktigare för arbetsmarknaden än ett bördigt jordbruksområde? Är det inte mer hållbart att i sådana områden undvika risken för miljöförstöring, inte minst där landets livsmedelsförsörjning utgör en nyckelnäring, och speciellt om det finns farhågor för läckage och spridning av hälsofarliga ämnen.
Om Sverige ska fortsätta att vara en ledande gruvnation, vilket både gruvnäringen och regering tycks vilja, måste landets medborgare kunna tillgodogöra sig den geologiska information som finns och kombinera den med de miljömässiga insikter, som en stor del av allmänheten redan har.
Geologiska kunskaper behöver uppgraderas. Geologi behöver vara ett skolämne. Det bör finnas kurser i geologi för allmänheten.
Om geologiska kunskaper kombineras med miljökunskaper kan Sverige bli ett föregångsland när det gäller miljövänlig utvinning av attraktiva mineraler, och i lämpliga områden.

Barbara Wohlfarth

Svante Björck

Barbara Wohlfarth är professor i geologi vid Stockholms universitet och ledamot i Kungliga vetenskapsakademin.
Svante Björck är professor emeritus i geologi vid Lunds universitet och ledamot i Kungliga vetenskapsakademin.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen