Filmen ”The Sisters brothers”, efter Patrick DeWitts roman med samma namn, har kallats en svart västernkomedi. Det märks i Alexandre Desplats (”The shape of water”) porlande jazziga orkestermusik till klassiska genrebilder av män till häst i jungfrulig amerikansk natur. Samtidigt skildrar regissören Jacques Audiards (”En profet”) bilder en rå och skoningslös västernmiljö i 1850-talets Oregonterritorium – dagens nordvästra USA – som förfasar snarare än roar.

Mixen blir besynnerlig, varken lättsam, kvick eller absurd nog att locka till skratt men inte heller så nattsvart cynisk att filmen blir till en hårdkokt västern noir. Det finns några småroliga ögonblick, liksom det finns inslag av sorg och moralisk eftertanke. Trots den imponerande rollistan med producenten John C Reilly i täten stannar emellertid rollporträtten på skissbordet.

En bättre genrebeteckning är därför pikaresken, där de måttligt begåvade yrkesmördarbröderna Eli (John C Reilly) och Charlie (Joaquin Phoenix) Sisters med nöd och näppe överlever sin blodiga äventyrsresa i laglöst land. Och slutet blir komiskt i den meningen att de i stället för att gå under tycks försonas med sin bakgrund och med världen.

Handlingen börjar mitt i en visuellt effektfull skottduell i natten mellan bröderna och några män belägrade i en stuga. Sisters-bröderna introduceras som skjutskickliga och kallhamrade torpeder i tjänst hos den lokala gangsterbossen The Commodore (Rutger Hauer, kriminellt underutnyttjad). Efterhand blir vi dock varse att lillebror Charlie är duons pådrivande lustmördare, snar till både våld och flaskan som sin hatade far, medan storebror Eli är den moraliske grubblaren som söker ett annat liv.

Den pyrande motsättningen mellan bröderna får nytt bränsle i mötet med kemisten Hermann Kermit Warm (Riz Ahmed), som de fått i uppdrag att mörda men som lockar med en hemlig metod att hitta guld. Han har också en tanke om att med guldet grunda ett nytt och jämlikt samhälle, en falangstär organiserad efter den franska utopiska socialisten Charles Fouriers tankar. Sådana fanns det flera av i USA under 1800-talet, men det är en av de många vita fläckarna i USA:s historia som också den här filmen tråkigt nog lämnar därhän.

Liksom rollporträtten finns det ett utkast till en betydligt intressantare film i ”The Sisters brothers” som aldrig utvecklas till fullo. Och det är frustrerande eftersom Audiard vid flera tillfällen demonstrerar sin berättartekniska skicklighet, framförallt i den eleganta avslutningen då bröderna återvänder till sitt barndomshem. I kontrast till sin tidigare klippning arrangerar han scenen i en lång, till synes obruten, tagning mellan rummen i stugan som förmedlar känslan av att rotlöshetens och blodtörstens tid är förbi.