Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

En comeback för materialkonsten

I en digitaliserad och svårgreppbar värld vill vi ha konst som man kan ta på, skriver Carolina Söderholm.

”Giving birth” av Martin Magntorn.Bild: Martin Magntorn

”Daddy cool”, Martin Magntorn, Martin Bryder Gallery, Nygatan 12, Lund, t o m 23/3.

”Externalized”, Elin Alvemark, CG Gallery i samarbete med Selected Art by Ödlund, Båstadsgatan 4, Malmö, t o m 5/4.

”Useless romance (It's all about seduction and death)”, Christopher Füllemann, Galleri CC, Båstadsgatan 4, Malmö, t o m 26/3.

Vid sin fars begravning fick konstnären Martin Magntorn syn på en annan sida av honom. De gamla vännernas historier vittnade mer om en skämtsam spelare än kontrollerad familje- och affärsman. Kunde det stämma?
I de tidiga familjealbumen hittade han fog för deras berättelser. På Martin Bryder Gallery samlar han i bokform dessa fotografier av fadern som medveten och lekfull posör. Var kanske också den framgångsrike fastighetsmäklaren en roll som han spelat? Där attachéväskor och läderportföljer inte bara fyllde en praktisk utan också symbolisk funktion. Å andra sidan utgör inte det materiella alltid ett slags rekvisita, när vi snickrar ihop bilden av oss själva?
I varje fall tycks denne fader ha odlat en särskild relation till tingen, när han i jobbet samlade på sig allt från tummade dokumentmappar till kvarglömda dammsugare. I Magntorns fotografier förvandlas de till egensinniga stilleben, fyllda av en hel del skönhet och saknad men mest av allt humor. Som om han inför de efterlämnade föremålen fick spelrum för den lekfullhet han oväntat blivit varse hos sin bortgångne far.
Ett par av dessa ready made-skulpturer finns på plats i galleriet. Jag fascineras av hur de, trots att de består av vardagliga, begagnade prylar, intar rummet med en pockande närvaro. Inom konst- och museivärlden har forskare intresserat sig för hur materialitet påverkar oss på en tyst och omedveten nivå. Men objektens fysiska egenskaper väcker även känslor och associationer, från det politiska till det mest personliga.
Elin Alvemarks krukor.Bild: CG Gallery
Det vet Elin Alvemark som är första utställare på CG Gallery i Malmö. Det nystartade galleriet satsar på en mobil verksamhet, och samarbetar denna gång med Selected Art by Ödlund vid Båstadsgatans konststråk på Sorgenfri. Där ställer Alvemark, som är utbildad på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, upp långa rader med keramiska urnor. Alla är unika men har samma grundform – den arketypiska urnan, symbol för såväl kvinnan som livets ursprung och slut. De skiljer sig i yta och dekor, men också tillstånd. Mer eller mindre skeva på gränsen till kvaddade utmanar de den klassiska keramikens hantverksmässiga perfektion.
Fast Alvemarks vägran att putsa bort skarvar, sprickor och läckage från gjut- och bränningsprocessen bottnar i mer än så. Frossandet i splatter och stänk, glasyrernas krängande mellan krater och kristall, de brutala stygnen och kitschiga rosetterna – alltsammans bidrar till att göra själva materialiteten hos varje urna plågsamt påtaglig. Genom träffsäkra titlar klargörs vilka ideal, värderingar och maktstrukturer som står under attack, från ”Modernist painting style” och "Global capitalism" till ”Try being with whitie” och ”Women (the idea)”. I hennes händer blir urnan både tecken och kropp, yta och djup, ett stycke hård men skör materia som provocerar och förför trots eller kanske tack vare sin fysiska kollaps. Det är komiskt och sorgligt, galet och skamlöst bra.
”All my boyfriends' dicks” av Christopher Füllemann.Bild: Carolina Söderholm
Presentationstexten påminner om hur det trasiga och misslyckade inom queerteori används som en medveten estetik för att undergräva normer och hierarkier. Här blir det omöjligt att inte nämna schweiziske Christopher Füllemann på granngalleriet CC i samma andetag. Istället för keramisk tradition är det serie- och popkonsten som Füllemann tar spjärn mot när han med glatta ytor, neon och kedjor saboterar all ordning och logik. Det mjukt dinglande dörrdraperiet ”All my boyfriends’ dicks” är bara ett exempel på hur han raderar gränsen mellan det artificiella och organiska, och osäkrar föreställningar om identitet, kön och sexualitet.
Återigen är det i verkens materialitet som styrkan ligger. Det är ingen slump att material som trä, metall, textil och lera under 2010-talet gjort comeback på gallerier och konstutbildningar. I en allt mer digitaliserad och svårgreppbar värld insisterar de taktila objekten på en omedelbar, sinnlig uppmärksamhet. Med mörknade trälådor, trashiga glasyrer och klibbigt silikon berättar dessa utställningar om allt från minne och förlust till krackelerade ideal och hierarkier i upplösning. Det är konst som känns också i kroppen.
Fakta

Helgtips

1. På Ateljé Ur på Nydala möts Sofia Hagman, Arnold Hagström och Raoul Eurenius i utställningen ”Tre grafiker”, t o m 30/3.

2. Skönhet, surrealism, tarotkort och miljöengagemang. Bengt Böckmans (1937-2014) konstnärskap har många dimensioner. Missa inte minnesutställningen hos Galleri M i Eslöv, t o m 28/4.

3. Nystartade kulturföreningen Ön vill genom konst tillfälligt öppna annars stängda rum i staden. Första anhalt blir Vitemöllegatan 5 i Malmö, där Ingrid Klintskog, Josefin Bergman och André Talborn visar utställningen ”Inte helt rent”, 16/3, kl 11-18.

Gå till toppen