Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Med brösten som vapen

Hanna Butler och Karin Olu Lindgård tar strid mot snåla, tråkiga, maskulina offentliga miljöer på Wanås konsthall.

Hanna Butler och Karin Olu Lindgård utför sin måleridans.Bild: Joen Bergenrud

Tits n ass

Hanna Butler och Karin Olu Lindgård. Wanås konsthall, tom 28/4.

I Wanås konsthall är det vacker vardag. Jag välkomnas av mjuka linneplädar i sköna färger och tjocka kuddar i rosa och vitt.
Men den Malmöbaserade designduon Hanna Butler och Karin Olu Lindgård vill ju göra en ”feministisk betraktelse av normer” i det offentliga rummet. Hur går det ihop med den välkomnande miljö de har skapat? Svaret finns i deras kritik mot alla snåla, tråkiga, maskulina offentliga miljöer. Det är nog ingen tillfällighet att de kommer från en stad som vägrar införa enprocentsregeln, som innebär att en procent av kostnaden för offentliga byggnader avsätts för konstnärlig gestaltning.
Deras projekt ”Tits n ass” lyfter in kroppen i det gemensamma rummet. Det började med att en av dem blev utslängd från ett museum för att hon ammade. Ett moralistiskt mönster som breder ut sig alltmer idag, enligt Butler och Lindgård. Men vem har rätt att censurera kvinnors kroppar?
De kunde ha gjort en debattutställning om vilka patriarkala regler som får bestämma vad som är fysiskt passande för kvinnor. Men de valde något bättre: en motbild för att erövra rummet, politiskt medvetande i kombination med sitt kunnande om färg, form och material.
”Tits n ass”, installationsbild.Bild: Mattias Givell
I konsten finns en lång tradition av att använda sina kroppar. Inte minst bland kvinnliga konstnärer. Men Butler och Lindgård fastnade för Yves Klein, vilket gör mig lite förvånad. Hans blåmålade modeller var knappast några kvinnliga subjekt, de var konstnärens hårt styrda penslar och objekt för publikens blickar. Butler och Lindgård utarbetade i alla fall en måleridans med hjälp av koreografen Emma Ribbing, en tygtryckets pas de deux.
På väggen rullar filmen där de omsorgsfullt kletar ner sig för att försiktigt dansa över stora pappersark och lämna färgspår efter sig. Resultatet är formlöst men har uppenbarligen fungerat som partitur till tygmönstren. De färdiga plädarna pulserar av rörelse i rosa, rött, vitt och gult i ett spännande spel om rummet. Till skillnad från dansen känns de mycket kroppsliga.
"Nipple rug".Bild: Butler Lindgård
Humor saknas ofta i offentliga rum, som om planerarna vore rädda att det skulle stöta någon. Hur dum – och patriarkal – den hållningen är visar Butler och Lindgård med temat tuttar. ”Nipple wall” är böljande mönster av bröst i alla de färger på ylle. Lite allvarligare men lika rytmiska är brösten som svartvit tuftad matta. Det här är fantastisk, positiv textil design som svänger och tar plats. Klart omesigt! Med stor materialkänsla får tygerna kroppslighet och tar plats. Ett av de starkaste verken hänger ensamt i det minsta hörnet, tungt, dovt infärgat råsiden i draperade veck som känns i hela rummet.
”Tits n ass” är ett fysiskt medryckande projekt tack vare Butlers och Lindgårds stensäkra kombination av tanke, mönster och material. De visar med eftertryck att vackrare vardagsvaror inte är något mesigt pynt.
Gå till toppen