Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Låt individen själv styra över pensionen.

Det blir inte mindre viktigt att kunna planera pensionen.Bild: Jennifer Glans/Pensionsmyndigheten
Fattigpensionärerna riskerar att bli fler, varnar pensionsbolaget AMF. Och det är pensionärers egna val som ställer till det, enligt bolagets trygghetsekonom Dan Adolphson Björck. I Ekot (13/3) berättar han att vissa som väljer att ta ut hela sin tjänstepension under fem eller tio år inte verkar förstå vad valet egentligen innebär.
"Vi som pensionsbolag och pensionsmyndigheten blir uppringda av förvånade och besvikna pensionärer som undrar varför deras utbetalning är slut."
Märkligt, kan tyckas, med tanke på att livslång utbetalning är förvalet i de flesta former av tjänstepension. Aktivt val krävs då för att få ut hela summan under en begränsad tid. Men till saken hör förstås att allt fler väljer det alternativet. Endast 40 procent av AMF:s utbetalningar görs nu i ett livslångt perspektiv. För sex år sedan var motsvarande andel 60 procent.
Informationen om fördelarna med ett livslångt uttag måste bli bättre, säger Adolphson Björck. Så långt är det enkelt att instämma. Pensionsbolagen måste ha brustit i pedagogik om vissa har tagit ut hela tjänstepensionen på några år utan att förstå vad det betyder för framtiden. Men det betyder inte att det behövs ökat förmynderi. Välinformerade pensionärer är fullt kapabla att själva bestämma. Därför bör pensionärer få fortsätta att välja som idag – även om det tycks finnas växande intresse hos andra att välja åt dem.
Valmöjligheterna måste inskränkas om trenden håller i sig med att fler avstår livslångt uttag, menar Adolphson Björck.
"Då är det upp till arbetsmarknadens parter att titta på någon form av begränsningsregler som begränsar hur mycket man kan ta ut."
Till saken hör att AMF ägs av LO och Svenskt Näringsliv. Steget från detta utspel till partssamtal om begränsningar behöver därför inte vara så långt. Det ger skäl att oroa sig för valmöjligheterna.
Om parterna vill agera för framtida pensioner finns det en annan fråga som borde vara mer angelägen för dem att ta sig an.
Riksdagens pensionsgrupp presenterade härförleden ett förslag om höjd pensionsålder. Med början nästa år planeras höjningar i flera steg av lägsta åldern då det är möjligt att ta ut allmän pension. Vidare väntas riktåldern för pension – då det går att få garantipension och bostadstillägg – bli 66 år 2023 och 67 år 2026. Siktet ställs också på att arbetstagare ska ha rätt att ha behålla sin anställning till 68 år från 2020 och 69 år från 2023.
Samtidigt betalar de flesta arbetsgivare, med dagens regler, bara in tjänstepension till 65 års ålder. Här krävs en förhållandevis snar justering. För inte kan väl tanken vara att arbetstagare i praktiken ska jobba längre för lägre lön?
Att de yrkesverksamma åren blir fler är naturligt när svenskarna blir allt äldre och även är allt friskare högre upp i åren. Men det är förstås på kollektiv nivå som det ser ut så, långtifrån alla har hälsa och ork för att jobba till närmare 70.
Så som planerna ser ut blir det därför också mer – inte mindre – viktigt för individen att själv kunna styra sin pension.
Gå till toppen