Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Lyriskt och klangmoget med Vokalensemblen och Riedeltrio

Alexander Agrell hörde söndagens konsert i Allhelgonakyrkan.

Georg Riedel hade en central roll under konserten.Bild: Lars Brundin

Lunds Vokalensemble

JAZZ. Gästsolister: Georg Riedel, Jan Lundgren och Jan Allan. Dirigent: Johan-Magnus Sjöberg. Allhelgonakyrkan i Lund 17/3.

Det skulle förstås ha varit en sensation om det här gänget hade misslyckats med att fixa till en bra konsert.
Sensationen uteblev på söndagskvällen. I stället fick vi i den stora, fullsatta kyrkan en högklassig leverans av stycken signerade Georg Riedel, Lars Gullin, Nils Lindberg, Evert Taube och Bill Evans.
Samspelet mellan trion och kören, som knappast hunnit repa ihjäl sig tillsammans, fungerade utmärkt, som det blir när skickliga musikanter lyssnar på varandra och jobbar för helheten.
Konserten hölls mycket enhetlig. Stilen var jazzharmonisk visa i folktonsur och om man i längden kunde sakna lite mer salt och vinäger i anrättningen (nästan allt klingade i en vänlig, vacker och just harmonisk atmosfär), så fanns det desto mer att njuta av.
Lunds vokalensemble sattes inte på några av sina hårdare prov sång- och gehörsmässigt den här dagen, men fick full utdelning för sin varma och fulla klang, den fina balansen mellan stämmorna, den plastiska fraseringen och förmågan att nyansera inuti fraserna och texterna.
Kyrkans egen organist och körmaestro Johan-Magnus Sjöberg ersatte sjuke Martin Arpåker och såg till att kören nådde höjdpunkter som i Riedels färska och gungande tonsättning av Pär Lagerkvists ”Det är vackrast när det skymmer”, där det bitterljuva i orden ströks under med fina streck och instrumentaltrion elegant gled in i och ut ur handlingen.
Annat extra bra var den spröda och melankoliska ”Det står ett moln” och den komiska ”Gastarna” med texter av Thomas Tidholm respektive Ulf Stark, bägge komponerade av Riedel och med känslig solosång från körmedlemmen Anna Leis. Roligt att körens mest dramatiska insats kom i den mest komiskt nonsensartade av kvällens texter (”Gastarna”).
”Så skimrande var aldrig havet”, där arrangören Anders Ekdahl laborerat lagom våghalsigt men på ett ändå enhetligt sätt med ackorden, tog kören hand om a cappella, lite extra tätt och lyriskt.
Jan Allan, Jan Lundgren och Georg Riedel backade upp och lekte smakfullt och kontrollerat, utan att ge sig ut på några längre utflykter. Undantag: Lundgrens spontana plojande med Riedelmelodier och ”Pippi Långstrump”-temat i upptakten till ”It don't mean a thing” (som vad det än stod i konsertprogrammet inte är ”trad.”, utan en av Duke Ellingtons stoltheter).
Jan Allan odlade sitt eleganta, patenterade finsnickeri på trumpeten i korta inpass genom konserten och de andra två gjorde en ”Jan Johansson” i den ryska folkmelodin ”Stepp, min stepp”.
Konserten spelades in av Sveriges radios P2. Kul att den ska sändas, även om ni då tyvärr går miste om Sjöbergs knallröda skor mitt i allt det sobert klädsvarta.
Gå till toppen