Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Sätt landet på rätt spår. Även där tågen inte går.

Tågen går inte här längre.Bild: Mikael Anjou
Geografi spelar roll, påminner Liberalerna om. Helt utan avsikt.
"Att boka tåg till Paris ska vara lika lätt som att boka tåg till Piteå", hette det i en annons som spreds i sociala medier i helgen.
Tanken var att lyfta frågan om klimatvänligt resande i Europa inför EU-parlamentsvalet i vår. Men istället väckte partiet debatt om landsbygdspolitik – eftersom det inte har gått några persontåg till Piteå sedan 1972. Tågstationen revs på 1980-talet.
"Nu har glesbygdsborna fått ytterligare ett bevis på okunnigheten och bristen på intresse från landets ansvariga beslutsfattare", dundrade Lotta Gröning i Expressen.
Den tolkningen av utspelet var hon långtifrån ensam om.
Förmodligen var Liberalernas kampanjstrateger mest ute efter en snygg allitteration, men det är ändå pikant att de valde just Paris. I lördags skakades den franska huvudstaden av våldsamheter i spåren av ett pågående landsbygdsuppror. Oroligheterna utbröt när Gula västarna demonstrerade för artonde helgen i rad. Den varselvästklädda rörelsen grundades i protest mot höjda bränslepriser, men har utvecklats till ett bredare forum för missnöje över klyftorna mellan stad och land. Den franske presidenten Emmanuel Macron anklagas för att inte ta tillräcklig hänsyn till villkoren utanför städerna och hans försök att blidka rörelsen med nya politiska löften har inte gått hem.
Även i Sverige hörs nu varningar för växande spänningar mellan stads- och landsbygdsområden. Det pekas till exempel på hur den gröna skatteväxlingen missgynnar dem som saknar alternativ till att köra bil, liksom på hur systemet med fastighetsavgifter främst gynnar småhusägare i storstadsområden.
Därtill finns strukturella utmaningar som har byggts upp under längre tid – och det rör sig om väsentligt mer än något Norrlandsproblem. Klyftan mellan stad och land har vidgats på många håll, även i landets södra delar.
Trots att Sveriges befolkning växt väsentligt har invånarantalet minskat i nästan hälften av landets kommuner sedan mitten av 1980-talet. Utflyttningen minskar efterfrågan på tjänster och får servicenäringar att försvinna.
Samtidigt får dessa kommuner mindre skatteunderlag. Huvudsakligen är det personer i arbetsför ålder som flyttar, medan äldre oftare väljer att bo kvar. Omsorgen kan då bli svårfinansierad. Det kommunala utjämningssystemet kompenserar inte fullt ut och lagen kräver likvärdig service överallt i landet. Lösningen blir ofta höjd skatt på lokal nivå. Därför kan kommunalskatten också vara särskilt hög där invånarna i praktiken får ovanligt lite för pengarna.
Detta måste i högre grad vägas in när skattepolitiken reformeras framöver. I första hand av rena rättviseskäl. Men också för att ett splittrat politiskt landskap ger jordmån för populister med påstådda enkla lösningar. I USA bar storvulna löften till politiskt försummade landsdelar Donald Trump hela vägen till Vita huset.
Här som där anas en tredje politisk dimension utöver traditionell höger och vänster och värderingarna i gal-tan – grönt, alternativt och liberalt mot traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt; centrum står mot periferi.
Det senare kan förklara varför KD-ledaren Ebba Busch Thor nu offensivt börjat flörta med befolkningen utanför städerna, där Centerpartiet traditionellt har haft sitt fäste.Samtliga partier behöver bli bättre på att se till hela landets intressen. Gamla utfästelser om att hela Sverige ska leva måste omvandlas till konkret politik.
Storstad och landsbygd är inget motsatspar, utan beroende av varandra på otaliga vis. Med eller utan lokal tågstation måste orter i hela landet få en tydligare känsla av att vara på rätt spår.
Gå till toppen