Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Dessa lyckliga medborgare. Så in i Norden lyckliga.

Här finns världens lyckligaste människor.Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
Någonting gör de nordiska länderna rätt. Helt uppenbart. När en FN-lista över vilka nationaliteter som är lyckligast i världen presenterades på onsdagen visade det sig att Finland åter är etta, Danmark tvåa, Norge trea, Island fyra medan Sverige förbättrat sig två placeringar sedan i fjol och lägger beslag på sjundeplatsen.
De nordiska länderna intar alltså plats 1,2,3,4 och 7. Bland 156 nationer. Formidabelt.
När finländarna i fjol utsågs till världens lyckligaste folk mötte de beskedet med en blandning av förvåning, skepsis och självironi. Kanske inte så konstigt – att finländare ibland beskrivs som tystlåtna och nedstämda har inte undgått dem själva.
Utifrån kan det nog vara lättare att se danskarna – det grannfolk som så gärna lyfter fram sitt hygge – i en tätposition. Eller norrmännen, vars blotta språk kan förleda omgivningen att tro på blårödvit eufori 24/7.
Lyckolistan i World Happiness Report 2019 bygger på en rad variabler. Somliga är objektiva ekonomiska eller sociala faktorer, som bruttonationalprodukt, BNP, graden av korruption eller utformningen av sociala skyddsnät. Medan andra variabler speglar hur lyckliga landets invånare upplever sig själva, till exempel i förväntad frisk livslängd, graden av frihet eller generositet.
Varför sladdar Sverige? Svenskarna hamnar visserligen på tiobästalistan, men efter sina nordiska grannar.
Kan det vara så att invånare i Finland, vilka ofta minns nödtider och tuffa krigsår, har lägre förväntningar på tillvaron än svenskar?
Kan det vara så att danskar, som i sitt lille land gärna sluter sig mot omvärlden medan Sverige tycks vilja ta ansvar för hela världens välbefinnande, ser lycka i ett annat perspektiv än svenskar?
Det är fritt fram att spekulera.
Men.
Det centrala budskapet handlar ändå om något annat, om att Norden, år efter år, intar en så framträdande lyckoposition.
Frånvaron av jordbävningar och andra allvarliga naturkatastrofer uppskattas säkerligen i Norden, inte minst i vår globaliserade tid när andra världsändars olyckor flyttat in i våra vardagsrum.
Men givet är att uppskattningen går längre än så.
I hög grad handlar det om balans.
Nordens folk värnar sina välfärdssamhällen. Här finns, uppenbarligen, en hygglig balans mellan frihet och offentligt omhändertagande. En balans mellan möjligheter att bli framgångsrik och en basal jämlikhet. Här finns en tillit mellan människor, ett kitt som får vardagen att rulla på och myndigheter att fungera, åtminstone på det stora hela.
När brittiska The Economist i februari 2013 utsåg de nordiska länderna till the next supermodel, en förebild som världens länder skulle komma att närstudera i åratal, lyfte tidskriften fram den nordiska pragmatismen.
Jo, socialdemokratin har haft ett stort inflytande runt om i Norden, men på senare år har regeringar av olika art, såväl centerhöger som centervänster, bidragit till en pragmatisk välfärdsstat som inte bara är stor utan också tuff; de styrande har vågat genomföra reformer som håller offentliga finanser i trim.
Återigen balansen: mellan en hyggligt stor stat och en stat som också bejakar och bevakar individens svängrum. Kalla det statsindividualism, den som vill.
Men självfallet finns det fallgropar för de nordiska länderna. Inte minst för Sverige. Sjukvård och utbildning för alla, det imponerar, både utomlands och bland de egna invånarna. Men bara så länge vården är tillgänglig för alla och utbildningen håller hög kvalitet.
Jämlikheten i slott och koja är vida uppskattad. Därför måste rapporter om hur klyftorna ökar – mellan stad och landsbygd, mellan personer med och personer utan kapitalinkomster – tas på allvar.
Att födas som engelsman är att vinna första pris i livets lotteri, hävdade en gång en uppburen britt. Numera skulle, enligt The Economist, samma sak kunna sägas om att födas i ett nordiskt land.
Nordborna är över lag lyckliga. Frågan är om de vet om det.
Gå till toppen