Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Niklas Sintorn: The Division 2 flirtar med verklighetens konflikter

Malmöföretaget Massives nya spel är bättre än sin föregångare på i stort sett allt, menar Niklas Sintorn.

Ett av världens viktigaste politiska säten – Washington DC – är skådeplatsen för ”The Division 2”.Bild: Massive Entertainment

Tom Clancy’s The Division 2

Genre: Onlineaction. Utvecklare: Massive Entertainment. Format: PC, Playstation 4, Xbox One. Åldersrekommendation: 18 år.

Massives uppföljare till ”Tom Clancy’s The Division” marknadsförs med Vita huset i ruiner och Kapitolium i lågor. Men utvecklarna har inför släppet varit noga med att förklara att ”The Division 2” absolut inte är ett politiskt statement.
”The Division 2” är en rak uppföljare till Malmöstudions onlineskjutare från 2016 och tar vid sju månader efter händelserna i det första spelet. Epidemin som spreds i New York via kontanter på Black Friday har nu slagit ut hela statsapparaten i Washington DC, som förvandlats till ett laglöst slagfält. Dags att ännu en gång ikläda sig rollen som en av agenterna i ”Divisionen” för att återställa lag och ordning. Med ett sönderbombat Vita huset som bas överöses spelaren med uppdrag och sidoaktiviteter. På egen hand eller tillsammans med upp till tre vänner.
Spelmässigt är ”The Division 2” väldigt likt föregångaren. De flesta uppdrag går ut på att ta sig till en plats, skjuta fiender, samla utrustning – och skjuta fler fiender. Men nya förmågor och mer intressanta skådeplatser gör spelet bättre och mer välpolerat än det första på i princip alla sätt. Genom att till exempel låta uppdrag utspela sig i olika museum får spelaren strida i annat än bara postapokalyptisk innerstadsmiljö. Djungler, konsthallar – och Mars – för att ta några exempel.
Även den öppna världen och stunderna mellan uppdragen är mycket mer levande. Man kan följa civila i jakt på resurser för att få sina små samhällen att gå runt och naturen håller på att återta staden i form av ett rikt djurliv. Det går till och med att se små humlor surra omkring bland växtligheten. Minst sagt imponerande detaljrikedom.
Efter samhällets kollaps har naturen på många ställen tagit över stadsmiljön.Bild: Massive Entertainment
”The Division 2” rör sig i verklighetens omedelbara utkant. Vapen och fiender är i sann Tom Clancy-anda hämtade ur modern krigföring. En av fiendegrupperna är en fascistisk milis med ett horn i sidan till myndigheterna som för tankarna till gruppen som barrikaderade sig på en ranch i Nevada i USA 2014. En annan är den privatägda armén Black Tusk med tydlig inspiration från verkliga motsvarigheter som Blackwater. För att vara ett spel som inte vill göra några politiska statements flirtar ”The Division 2” mer än lovligt med högst verkliga situationer.
Precis som sist lägger ”The Division 2” en välgjord plattform att bygga vidare på – onlinespel står och faller med att det finns saker att göra i månader och år framöver. Men den i onlinespel så kallade ”loopen” – att göra uppdrag för att hitta bättre utrustning för att kunna göra svårare uppdrag för att kunna hitta ännu bättre utrustning – är bra nog för att ”bara en liten stund till” gärna leder till långt in på natten.
Förbättringarna till trots lär inte ”The Division 2” konvertera den som inte gillade första spelet. Det är en bättre version av i stort sett samma sak.
Gå till toppen