Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Scen

Kristoffer Appelquist är frågornas herre

”Det är när han får tillfälle att lägga ut texten om uppväxtens Malmö och Värmland, där han bodde under många år, som det blir som allra bäst”, skriver Martin Degrell.

Bild: Therese Winberg

Frågornas herre

SCEN · HUMOR. Show av och med Kristoffer Appelquist. Palladium i Malmö 23/3.

Att improvisera inom ståupp och annan komedi kräver sin utövare – någon som har självförtroende nog att kasta manus åt sidan och hänge sig åt stunden och publikens nycker. Att basera en hel föreställning på improvisation är en rejäl utmaning. Cynikern anser att improvisation är den enkla vägen ut, ett slappt sätt att slippa förbereda sig, men jag tycker tvärtom – det är ett kittlande vågspel där framgången aldrig är självklar. När det funkar är det fantastiskt. När det inte funkar är det outhärdligt.
I USA kan komiker ge sig ut på “crowd tours” där fokus ligger på den spontana interaktionen med publiken snarare än förberedda vitsigheter – men Kristoffer Appelquist, vars enmansföreställning “Frågornas herre” stannade till i gamla hemstaden Malmö i lördags, låter improvisationerna uppstå under lite mer ordnade former: innan publiken släpps in på Palladium får alla skriva varsin fråga på en lapp. Under föreställningen plockar sedan Appelquist frågor ur en stor hög och låter svaren sväva ut i roliga resonemang. Appelquist är medveten om fallgroparna, och lastar skämtsamt över en del av ansvaret för showen på publiken.
Ingen behöver dock oroa sig. Det är ett klyftigt och piggt format som låter komikern bibehålla kontroll över skeendet och själv moderera frågorna – han slänger de flesta som har med politik och livets mening i papperskorgen – och konceptet passar även Appelquists lite barska scenpersonlighet utmärkt. Han får gott om tillfällen att likt en mästrande magister läxa upp usla frågeställare, men riskerar aldrig tappa den entusiastiska publiken, som är med på noterna från första stund.
Frågorna spretar vilt från det personliga och hyperlokala (relationsråd, åsikter om golvbytet på Entré) till det sakrala (finns Gud?), och Appelquist tacklar det mesta med en smittsam energi, men det är när han får tillfälle att lägga ut texten om uppväxtens Malmö och Värmland, där han bodde under många år, som det blir som allra bäst – levande, detaljrikt och halsbrytande kul.
Bild: Therese Winberg
Gå till toppen