Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Någon gång måste brottet vara sonat.

Ordningsvakter förbereder sig inför en landskamp på Friends arena.Bild: 10080
Svenska vaktbolag har anställda som dömts för grova våldsbrott, som skrivit rasistiska och hatiska inlägg på nätet, som använt narkotika eller dopat sig.
Det framgår av en reportageserie i Expressen och Dagens Arbete i veckan.
Expressen har i sin granskning hittat över 170 personer med "kopplingar till högerextremism" och drygt 120 dömda för "allvarliga brott".
Inte för att förringa allvaret i detta men siffrorna behöver sättas i perspektiv.
Underlaget för granskningen utgörs av totalt omkring 34 000 personer – alla som godkänts av länsstyrelserna för att jobba för bevakningsbolag. De rasister, näthatare och dömda brottslingar som tidningarna hittat utgör därmed mindre än 1 procent.
När företaget Verifiera inför valet i höstas granskade hur många som åtalats för brott av samtliga anmälda kandidater till kommun, landsting och riksdag, låg siffrorna för de åtta riksdagspartierna i spannet 2,0 procent till 7,1 procent.
En stor studie från 2014 av våldsbrott åren 1973–2004 visade att nästan 4 procent av befolkningen dömts en gång för våldsbrott, medan 1 procent dömts för minst tre.
Det hör också till saken att långtifrån alla anställda vid bevakningsbolag arbetar som väktare eller ordningsvakter. Bland de 34 000 finns exempelvis även administrativ personal, städare och fastighetsskötare.
Visst finns hårresande exempel. Som när Helle Klein, chefredaktör på Dagens Arbete, av det bevakningsföretag tidningen anlitat fick sig tilldelad en livvakt med minst sagt tvivelaktig bakgrund. Livvakten skulle skydda Klein sedan en nazist börjat skicka antisemitiska meddelanden till henne, men det visade sig att han själv ägnade sig åt att hetsa mot invandrare på nätet.
Klein beskriver situationen som absurd:
"Han hatade allt jag stod för."
Fel person för jobbet, otvivelaktigt.
Men att det finns olämpliga personer i denna bransch, precis som i andra, är inget skäl att svartmåla en hel yrkeskår. Och i reportagen målas med den breda penseln.
Åtskilliga av de exempel som lyfts fram i granskningen framstår som allt annat än moraliskt självklara.
Är mannen som för 13 år sedan dömdes till en månads fängelse för att ha misshandlat en tidigare flickvän därmed olämplig att arbeta som entrévärd idag? Eller han som för "cirka tio år sedan" dömdes till villkorlig dom och dagsböter för misshandel efter ett bråk utanför en krog?
Fri åsiktsbildning är enligt regeringsformen grunden för det svenska folkstyret. Yttrandefrihet är en grundläggande fri- och rättighet. Att ha extrema åsikter är inte ett brott. Även om arbetsgivare kan ha rätt att vägra anställa någon – till och med avskeda en medarbetare – på grund av dennes yttranden, är detta inga enkla frågor.
Det ligger i allas intresse att människor som hamnat snett i livet, som dragits in i kriminalitet eller till extrema politiska grupper, får rätsida på tillvaron.
Då måste utgångspunkten vara att den som avtjänat sitt straff också sonat sitt brott; inte "en gång brottsling, alltid brottsling".
Gå till toppen