”Vem orkar veta något om sönderfall? Om att krossas inifrån av sin egen hjärna.” Det frågar sig Jenny Tunedal i efterordet till den österrikiska poeten Maria Seisenbachers diktsamling ”Sitta lugnt med ordentliga skor”, som handlar om hur hon lever med sin alzheimersjuka mor. Ja, vem orkar? Alla som haft en närstående som gradvis försvinner vet att man ändå gör det, för att man måste. Seisenbacher diktar bildrikt och samtidigt stramt, med ett slags återhållen värdighet, om den smärtsamma processen, om närvaron i ögonblick och minnen och den förlamande frånvaron: ”mitt levda liv / i ditt rum / med högt gräs / vindstilla / och inget fortgår”
Sydsvenskan Digital 1 mån
Läs för 0 kr i en månad – därefter tills vidare 149 kr/månad. Ingen bindningstid. Säg upp när du vill.
Visa vad som ingår i Digital
Det här ingår i Digital
- Alla nyheter på sydsvenskan.se
- Nyhetsappen med pushnotiser
- Nyhetsbrev med senaste nytt