Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konsert

Enveten musik som lockar till trans

Asmaa Hamzaoui och Bnat Timbouktou var på Victoriateatern i onsdags.

Asmaa Hamzaoui på Victorias scen med Bnat Timbouktou: Aicha Hamzaoui, Soukaina Emeliji och Lamgammah Hind.Bild: Alexander Agrell
Fantastiskt enformig musik, på ett sätt. Och garanterat också fantastiskt skön för den som går in i lyssnartrans.
Asmaa Hamzaoui från Marockos gnawafolk sägs vara landets första kvinnliga guembri-spelare. Hon är alltså bland annat en symbol för den vackra konsten att bryta manliga monopol.
Här omkring har Asmaa Hamzaoui blivit något av en publikfavorit. Hon spelade i Pildammarna i somras och släpper snart sitt debutalbum på Malmöetiketten Ajabu. Prestigetyngda spelningar i Amsterdam och New York och på Roskildefestivalen väntar.
På scenen håller Asmaa Hamzaoui nonstop igång rullande basgångar på sin luta och sjunger samtidigt, med en laddad, besjälad röst. Bredvid sig har hon trion Bnat Timbouktou, tre körsångerskor med metallkastanjetter, qraqab, i händerna.
Hela tiden pågår växelspelet efter samma mönster, Hamzaoui sjunger före, de andra tre svarar, enstämmigt. Då och då spetsas sången med gälla tjut. Ackorden per låt är ett eller två, melodislingorna är lika varandra.
Inuti en sång kan rytmen och hastigheten ändras, men på det hela taget låg intensiteten på ungefär samma nivå genom hela Malmökonserten. Precis i slutet, efter en och en halv timme, vred de fyra på extasknappen.
Den som hört så kallad ökenblues från samma region, grupper som Tinariwen och albumaktuella Tartit, känner till det spartanska men fascinerande musikupplägget. Fast de grupperna har också melodi- och ackordinstrument och är närapå vilda och oförutsägbara jämfört med Asmaa Hamzaoui och hennes grupp.
En sak som bidrog till likformigheten i onsdags var att inget sas om vad texterna handlar om. Jag undrar om de fyra artisterna verkligen är nöjda med att — i 90 minuter — sjunga för folk som knappt fattar om sångerna är religiösa hymner, ljuva kärleksvisor eller tonsatta tågtidtabeller.
Samtidigt: Det finns en urkraft, känsla och glädje i sångerna som känns. Och den som verkligen ger sig själv chansen att sjunka in i musiken och uppleva de riktigt små nyanserna lär uppleva den trans som den är förknippad med.
Gå till toppen