Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Vid evighetens port: Storslagen resa in i Vincent van Goghs bildvärld

"Regissören Julian Schnabel, själv internationellt känd konstnär, har lyckats göra en film som tar med åskådaren in i målarens både fysiska kropp och psyke". Annika Gustafsson ser filmen med Willem Dafoe som Vincent van Gogh.

I "Vid evighetens port" försöker regissören Julian Schnabel skildra Vincent van Goghs skapande process från insidan. Huvudrollen görs av Willem Dafoe, som Oscarsnominerades för sin insats.Bild: Scanbox

Vincent van Gogh - Vid evighetens port

BIO. DRAMA. USA (At eternity's gate), 2018. Regi: Julian Schnabel. Med: Willem Dafoe, Rupert Friend, Oscar Isaac, Mads Mikkelsen, Emanuelle Seigner, Mathieu Almaric. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.51.

”Jag ÄR mina tavlor”, säger den holländske målaren Vincent van Gogh under en av sina hetsiga diskussioner med franske kollegan Paul Gauguin, som besöker honom i staden Arles i slutet på 1880-talet.
Det är lätt att förstå vad van Gogh menar. Regissören Julian Schnabel, själv internationellt känd konstnär, har lyckats göra en film som tar med åskådaren in i målarens både fysiska kropp och psyke. Ofta väljer Schnabel en subjektiv kamera, det vill säga vi ser omvärlden med huvudpersonens ögon. Innan van Gogh ställer upp sitt staffli och tar fram färgerna för att måla den provensalska naturen – olivlundarna, de gröna ängarna, sädesfälten, bergsravinerna – rusar han exalterad fram genom markerna, lägger sig ner, rullar runt och täcker sitt ansikte med jord, allt för att känna och bli en del av det han sedan skapar på duken.
Då van Gogh målar finns kameran på konstnärens axel. Vi ser hur hans hand med penseln lägger på färgklickarna i lager på lager och komponerar i den där speciella stilen som är van Goghs egen. ”Snarare som en skulptur än en målning”, konstaterar Gauguin lite syrligt.
Willem Dafoe som Vincent van Gogh.Bild: Scanbox
Willem Dafoe i titelrollen lärde sig målartekniken före inspelningen. Han förkroppsligar den sårbara, alltmer plågade och av både ortsbor och demoner förföljda mannen i så hög grad att det inte finns någon spricka mellan skådespelaren och rollen. Visserligen är amerikanen 63 år – van Gogh var 37 då han dog efter en skottskada i magen i den lilla orten Auvers-sur-Oise i juli 1890 – men jag ser ingen åldersskillnad.
Det har gjorts flera filmer om van Gogh, senaste den sevärda animationen ”Loving Vincent”. Schnabels märkliga verk är ingen så kallad biopic utan ett försök att skildra målarens skapande process från insidan. Här blandas också konstnärens tankar och känslor kring liv och död, Jesus och religion. Han läser Shakespeare, Frankrike för kolonialkrig i Indokina och han vistas bland svårt mentalsjuka människor på sjukhus i St Rémy. De erfarenheterna finns också med i det frenetiska målandet.
I en scen på sjukhuset samtalar en pater, spelad av dansken Mads Mikkelsen, med van Gogh. Patern ska avgöra om konstnären är tillräckligt frisk för att få lämna St Remy utifrån en målning van Gogh har gjort av sjukhusträdgården med två kaniner. Enligt patern är det ingen vidare målning, men van Gogh lyckas likna deras samtal med Jesus möte med Pontius Pilatus och släpps fri. Här uppstår ett av filmens få komiska ögonblick.
Schnabel har skrivit ett lysande, tätt och insiktsfullt manus tillsammans med Louise Kugelberg och Buñuel-veteranen Jean-Claude Carrière. Resultatet är storslaget och vackert.
Det finns bara ett stort frågetecken, nämligen språket. Van Gogh talar engelska med sin bror Theo i Paris. När målaren flyttar till Arles övergår han till franska, för att senare fortsätta på engelska med franska skådespelare som talar engelska med amatörmässig fransk brytning. Det är ett riktigt mischmasch. Finns det ett medvetet grepp i språkmixen undgår det i varje fall mig.
Sitt kvar medan eftertexterna rullar och invänta den gula duken och brevet som följer.
Gå till toppen