Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Arkitekterna behöver tänka om. Inte de skönhetstörstande medborgarna."

Hus och städer kan byggas vackrare om arkitektkåren och allmänheten för en bättre dialog, skriver arkitekten Jerker Söderlind som idag kommer ut med boken "Bygg det folk gillar".

Vi ska sluta förkasta stadsdelar som inspirerats av äldre arkitektur som medeltidskopian Jakriborg utanför Lund, småstadskopian Järla sjö i Nacka, det klassiskt inspirerade bostadsområdet St Erik i Stockholm och det blivande kontorshuset i sen 1800-talsstil i Växjö, skriver arkitekten Jerker Söderlind.Bild: Johan Pihlemark
Dagens arkitekturdebatt förs på två olika plan, där konflikt, fördömanden och misstänkliggöranden ersätter konstruktiv dialog för att göra våra städer och hus vackrare och trevligare. Lite drastiskt kan situationen beskrivas så här:
På planeten Mars befinner sig drygt 11 000 utbildade arkitekter med erfarenhet av byggandets hinderbana med komplicerade och detaljstyrande regelverk, ombytliga politiker, protesterande medborgare, pressade ekonomiska villkor samt långdragna beslutsprocesser där många ”kockar” utan tydlig ansvarsfördelning ska tillaga en aptitretande ”bebyggelsesoppa”.
Marsmänniskorna ser arkitektur som en konstart, en vetenskap, ett sofistikerat ”språk” som bara de utvalda begriper, eller ett ödesbestämt uttryck för en ”tidsanda” som arkitekterna (på uppdrag av vem?) fått i uppdrag att uttolka. Självbilden blir inåtvänd, självömkande eller irriterat elitistisk när amatörer avfärdar det mesta nya som underlägset det som byggdes för 100 år sedan.
Marsmänniskorna lägger ofta ansvaret för trist arkitektur på elaka byggbolag som i jakt på vinstmarginaler tvingar arkitekterna att rita så fult som möjligt – samtidigt som kostnaderna bara ökar. Marsmänniskorna avsvärjer sig sitt ansvar och ser sig inte som en del av lösningen. Det är alltid någon annans fel.
På planeten Venus befinner sig mindre insatta medborgare som förfasar sig över rivningar av kulturarvet och nyproduktion i form av effektsökande konstigheter, monotont svartvita eller grådaskiga betongbunkrar och abstrakta skulpturer.
Venusborna struntar i lagar, processer och budgetar och fokuserar bara på resultatet. Ibland jämför de med restauranger, där kocken ska servera goda rätter – inte experimentella kreationer som matgästerna både tvingas betala och äta upp. Venusborna struntar i om det är kaos, budgetnedskärningar eller personalbrist i Marsmänniskornas kök. De skakar på huvudet och kräver att det ska finnas alla sorters rätter att välja mellan på menyn, inte bara ”vår tids” iskalla nymodigheter.
För att Marsmänniskor och Venusbor ska kunna samtala med varandra behövs en dagordning. Skulle de kunna bli överens om följande?
1) Hus- och stadsplaneringsarkitekter bär huvudansvaret för hur det byggs. Arkitekter hittade på jugendstilen, 1920-talets storgårdskvarter, 1930-talets smala funkislimpor, 1940-talets punkthusbebyggelse, miljonprogrammet, 1980-talets klassiskt inspirerade postmodernism. Logiskt sett är det så nu också. Alltså ska arkitekterna ta ansvar för att det byggs vackert och trevligt.
2) Liksom inom konsten gäller att skönheten sitter i betraktarens öga. Det är således medborgare utan arkitektutbildning som avgör om ett hus är vackert eller inte. Alltså borde vi ha medborgarrepresentanter istället för arkitekter i de juryer som avgör arkitekttävlingar.
3) Lägenheter i gamla stadsdelar med klassisk arkitektur, blandade funktioner och smala gator med små torg och parker är ofta dyrare än nyproduktion. Det betyder att det ”gamla” är mer populärt än det ”nya”. Det gäller även villaområden. Det är orättvist att bara rika människor ska få bo i sina drömmars stad. Alltså ska vi bygga mer som förr.
4) Att något är ”nytt” eller ”nyskapande” är inget mått på kvalitet. Det är inte ”tillbakasträvande”, ”reaktionärt” eller ”framstegsfientligt” att säga att USA hade en bättre president för fem år sedan. Alltså ska vi sluta förkasta stadsdelar som inspirerats av äldre arkitektur – som medeltidskopian Jakriborg utanför Lund, småstadskopian Järla sjö i Nacka, det klassiskt inspirerade bostadsområdet St Erik i Stockholm och det blivande kontorshuset i sen 1800-talsstil i Växjö. Dessa projekt utgör märkligt nog hatobjekt bland många modernistiska arkitekter.
5) Dagens regler gör det olagligt att bygga nära vattendrag, sjöar och hav. I Marstrand, i Uppsala längs Fyrisån, i Sigtuna och Mariefred – och på många platser vi besöker i utlandet som turister – står husen nära vattnet. Alltså ska vi ta bort en nolla i regeln om att inte bygga närmare vattnet än 100 meter, 10 meter räcker.
6) Varje nytt köpcentrum ute vid motorvägarna tvingar oss att köra bil långa sträckor och dödar butiker och restauranger i de gamla stadskärnorna. Alltså ska vi helt sluta bygga på det sättet.
I min nya bok, Bygg det folk gillar (Byggtjänst förlag), finns inte mindre än 186 liknande frågor som vi behöver besvara om hur vi ska bygga i framtiden.
Jag föreslår att Sveriges arkitekter ger sina svar på dem. Och att de funderar över vilka hus de ger sin finaste utmärkelse, Kasper Salin-priset. Priset har under senare år getts till fyrkantiga svarta lådor, betongbunkrar, rostiga plåtfasader och annat konstigt.
För att vi ska kunna landa på en vacker och trevlig ”planeten Jorden” är det arkitekterna som behöver tänka om. Inte de skönhetstörstande medborgarna.

Jerker Söderlind

Jerker Söderlind är arkitekt, vd på Stadsliv AB och författare till boken Bygg det folk gillar som utkommer idag.
Gå till toppen