Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Skivrecensioner

Beth Gibbons från Portishead tränger in i Góreckis greatest hit

Utan att förstå många ord av polska lyckas hon förmedla all den djupa sorgen i Góreckis symfoni.

Bild: Marcin Oliva Soto

Beth Gibbons & The Polish National Radio Symphony Orchestra

KLASSISKT. Henryk Górecki: Symphony No. 3 (Symphony of sorrowful songs)

Beth Gibbons från Portishead samarbetar med den stora stråksektionen från polska radiosymfonikerna, men istället för att mötas halvvägs ger de sig i kast med Góreckis greatest hit: ”Symfoni för sorgesamma sånger”, tre långsamma satser som var och en behandlar den djupa sorgen i en bruten relation mellan en mor och ett barn. Den första sjungs vid foten av Jesu kors, av Maria; den tredje ropas i desparation av en mor vars son dödades i det schlesiska upproret 1919; den andra – och i Beth Gibbons version både starkaste och mest återhållna – är baserad på en bön som ett barn klottrade på en cellvägg i Gestapos fängelse.
Symfonin möttes med skepsis av Góreckis kärnpublik vid urpremiären 1977. Tonsättaren hade skapat sig ett rykte med modernistisk seriell musik, men detta var något annat: harmoniskt enkel, repetitiv och känslomättad istället för intellektuell. Ändå inte det minsta kletig – detta är ljudet av nära döden-upplevelser, mörkt och mestadels återhållet.
Det dröjde femton år innan musiken nådde sin masspublik, via London Sinfonietta och sopranen Dawn Upshaw. Många har följt i deras spår, men detta är första inspelningen med en ”oskolad” sångerska. Gibbons disciplin är en annan, och på flera vis passar den bättre till den ganska råa musiken. Orkestern spelar med mer temperament än vissa föregångare, i verkligt samspråk med Gibbons som ibland inte mycket mer än viskar men som aldrig tappar greppet och det laddade uttrycket.
Gå till toppen