Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Ingrid Runsten: ”Kampen om marken i städerna hårdnar.”

Sundspärlan, en plats i många helsingborgares hjärta.Bild: Britt-Mari Olsson
Det jobbas för fullt på vad som ska bli kongresscenter SeaU i Helsingborg. Utanför rockstället The Tivoli i gamla Färjestationen sitter folk i solen intill hamnbassängen. Att den alls blev kvar är ett resultat av protester.
På planket till det som ska bli kongressanläggning står, bland mycket annat i samma stil: ”Med utsikt kommer insikt.” Där kan man gå i vårsolen och fundera på vad det betyder. Om man bygger något med utsikt mot Sundet, följer då automatiskt en insikt om något?
Om man fortsätter promenaden en bit norrut kommer man till Gröningen, också där är det mycket folk i vårsolen. Efter protester lades hotellplanerna på is redan före valet.
Men nu samlas det in namn igen.
Den här gången gäller det Folkparken med Sundspärlan, som bland annat är en lokal för större arrangemang och konserter. Samt för studentbaler. Och välbesökta danskvällar, även för äldre. En plats i mångas hjärtan där kommunens styrande politiker istället vill att det byggs bostäder. Ett argument är att den inte behövs på samma sätt längre när den nya kongressanläggningen är klar. För vad är väl en gammal folkpark i öster, mot SeaU i väster?
Helsingborg, Malmö, Lund och Landskrona är Skånes snabbast växande städer. Med samma konkurrens om attraktiva lägen så nära Sundet som möjligt. Kampen om marken i städerna hårdnar. Risken är stor att segregationen ökar och fler känner sig utanför, inte alls delaktiga.
Helsingborg har en vision med ett mål som ska vara uppfyllt 2035. Då ska staden ha cirka 175 000 invånare och vara ”skapande, pulserande, global, gemensam och balanserad”. För att nå dit gör staden regelbundet en trend- och omvärldsanalys. Under rubriken ”ökad konkurrens om mark” konstateras att Helsingborg redan är en tätbefolkad kommun; 65 procent av ytan är dessutom åkermark och skånsk åkermark är bland den bästa i Sverige. Trycket på att bygga och förtäta i de centrala delarna är stort.
Då kommer det invändningar, synpunkter, protester. De borde ses som något som kan bredda perspektivet. I visionen talas en hel del om att involvera och inkludera. Och på hemsidan betonar stadsdirektör Palle Lundberg vikten av att alla helsingborgare känner sig delaktiga i stadens utveckling.
Det gör de uppenbarligen inte. En del samlar istället in namn för att få till folkomröstningar.
Det finns många argument mot folkomröstningar. Det är svårt att formulera en fråga som ger ett tydligt svar, valdeltagandet blir inte alltid så högt. Och väljarna får säga sitt i valen vart fjärde år.
Men politiker som gång på gång ställs inför krav på folkomröstningar borde tänka efter. Kan det vara så att det slarvas med medborgardialog och förankring? Och att många upplever att stadens ledning främst är intresserad av att locka besökare och nya invånare som har råd med hotellrum respektive bostadsrätter på bästa läget?
Så till den nu högaktuella sakfrågan, Sundspärlan och Folkparken. Planerna på att bygga på Gröningen krockade med att det är en speciell plats dit folk från både Norr och Söder söker sig, belägen i de norra delarna. Sundspärlan är också en sådan plats, fast belägen i sydost. Att skapa nya mötesplatser är inte lätt, extra viktigt då att ta tillvara dem som finns.
Om man vill göra verklighet av orden om att alla ska känna delaktighet när staden växer måste man anstränga sig mer. En insikt som kräver att man tittar sig omkring, åt mer än ett håll.
Gå till toppen