Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Hyss, puls och snärt från Tobias Wiklund

Trumpetaren har gjort ett originellt album med många tår i traditionen.

En man med tradition i röret: Tobias Wiklund.Bild: Søren Rønholt

Tobias Wiklund

JAZZ. Where the spirits eat.

Riktigt stark nutidsjazz med en hel handfull tår i historien. Och originell dessutom. Hur många gör plattor som denna idag?
Traditionerna från hardbop och Coltrane lever starka hos massor av dagens jazzmusiker. Den svenske trumpetaren Tobias Wiklund går längre bakåt, till afrikanamerikanerna och rotmusiken.
Louis Armstrong står för två kompositioner på ”Where the spirits eat”. Hans ”Song of the vipers” ekar här som en gammal negro spiritual. Och stundtals på albumet får Wiklunds kornett mig att tänka på bugle calls från det amerikanska inbördeskriget.
Tobias Wiklund från Gävle, numera Köpenhamnsbo, omger sig här med riktigt lyhört folk: två danska och ett svenskt ess, Simon Toldam, Lasse Mørck och Daniel Fredriksson på piano, bas och trummor.
Själv är han imponerande tekniskt driven och exakt i tonträffen och en utmärkt låtskrivare som inte väjer en tum för det melodiska. Det vilar ett Ellingtonskimmer över kornettspelet och delar av ”When the spirits eat”, inte minst bluesspåret ”Dancing to the drum of no conscience”, som också hinner lukta på klassikern ”Afro blue” och kasta en slängkyss åt Mingus.
Även fritonala påhitt kan tillfälligt smita in genom dörrspringan, som i korta ”Beefroot interlude”. Toldam står för rejäla doser läckert och överraskande med- och motspel.
Hyss och humor, djup professionalism, snärt och puls. Det liksom vibrerar om skivan. Den gör mig glad.
Gå till toppen